onsdag 7 januari 2015

En gråhund



Duved.
Jag älskar Duved. Bara känslan av att se en gråhund, eller som vi sa då jag var liten, en lapphund, utanför Ica.  

Igår.
Det är svart ute då jag kör, halv sju. Jag är en långtradare. Snön kommer tio mil norr om Sundsvall.
Renen, ett klassiskt ställe i Duved. Får diskmaskin och badkar. Ställer ner min enda tallrik efter jag käkat falukorven. Känns konstigt. Jag är svintrött efter tre dagars kräksjuka och sedan bilkörning på det. Inte ens ett gammalt vrak som jag går fri från kraftförluster.

Det går inte att fotografera om man inte har en idé varför eller vet vad man vill säga.
Amanda Ooms gör ett fint program om Birgitta Stenberg. Det är en sak som slår mig. Stenberg säger om sin ö, där hon bodde och fiskade med sin man Håkan. 
Hon säger: När jag kom hit kom jag hem. 
Gud, vad jag skulle vilja kunna säga samma sak. ” När jag kom hit kom jag hem”.

Jag kände så en tid på Naxos, resten av mitt liv har jag känt mig hemlös. Det börjar bli bättre i och med min fru. Hon är ett hem. Ett riktigt hem, men jag vill ha en plats där jag får stanna, där tiden går bort.
Ett hem, och varför man fotograferar? Tunga frågor. De viktigaste frågorna?

Lundell skriver i sin blogg att han fått elakt mail om varför han inte lyfter Bukowskij som tidig inspiratör. Lundell svarar jävligt bra, typ, varför tror folk att det är så viktigt att vara ett fyllo och leva som ett svin för att skriva. Det är en skitmyt och kommer alltid att vara det.

Jag kan utveckla hans svar ännu mer. Buk skrev bra, men hans texter är jävligt svinaktiga, läs vad han skriver, läs om och hur han behandlar folk så fattar ni att han var ett riktigt fyllesvin. Han blev också taskigt behandlad men det ursäktar ingenting.
Man kan gå till fotografin. Fylleromantiken, som är så stark inom fotografin, är ju samma sorts trams. Den romantiseras, lyfts upp. Fylleromantik är skit, tillhör barnsligheterna. Vissa vill tillskriva fyllon en viss känslighet, att de skulle förstå och känna mer.

Jag skulle kalla det oansvar och barnslighet.

Det finns nog bara ett sätt att ta sig framåt. Ge fan i alla misstag du gjort, gå framåt, var positiv, skaffa dig en vision om vart du vill komma och känn lycka för att du lever. Det var ett billigt råd, men jag är som bekant en enkel person.