Retro 201

Förutom att jag 2005 gick över till det digitala, så ändrade jag mitt arbete. Det blev mer privat. Det första projektet jag gjorde med digitalkameran var Erstagatan. Jag bytte namn på projektet flera gånger, men i slutändan fick det heta Erstagatan. Jag tänkte lite på Ed van der Elsken och hans Parisbilder. Jag plåtade på min kära gata Erstagata, på mina caféer och krogar på samma gata.

Vi var ett gäng som bodde i trakterna, som träffades varje dag på fiket och på krogen. Jag träffade Lotta och hon kom på något vis att bli en bärande del i min historia. Jag har alltid en person som är bärande i alla mina historier. På Mullvaden var det Vivi, min Berlinstory handlade mycket om Kat och hennes vänner, det jag gör idag har We som huvudfigur och Erstagatan var mycket om Lotta.

Det är viktigt för mig att ha en relation i mina projekt. En kärlek, helt enkelt. Jag tror aldrig jag gjort något utan att ha en relation i botten på storyn som jag berättar. Det är bland annat därför jag vantrivs med  streetfoto, för det är för anonymt. Det saknas relation.

Jag saknade också korn och liv i det digitala materialet så därför körde jag alltid min pocketkamera på minst 400 asa, för att få brus och liv i bilden.