Planering
I Johan Tells text så skriver han att Strömholm alltid planerade sina dagar minutiöst. Det gäller mig också. Skillnaden är väl att CHR gick upp vid halv ett och jobbade halva natten. Jag stiger upp sju och lägger mig vid halv elva. I alla fall, planering är viktigt och lika viktigt är att kunna bryta den för spontana grejer.
Min planering bygger på två saker. Jag har inte all tid i världen längre och jag måste få något gjort. Treårsplaner är max jag kan hantera och i min treårsplan, till 2016, ingår en maxad utställning, en bok och en film. Utöver det håller jag korten öppna.
Jag vandrar lite på gatorna, men jag har inget riktigt tema och därför blir det skitbilder. Tänkte först på Slussen, men kan inte hetsa upp mig över den i och för sig vackra platsen. Tänker om, tänker mig som en man med kameran i fickan, ett skrivblock i den andra, som sitter på caféer, går på gatorna, träffar folk, lyssnar på historier, skriver ned dom i blocket, tar en bild. Ett långsamt arbetssätt, en bok tar säkert fem år att få ihop,,, ja, det känns bra. Ett långsamt arbetssätt, en dokumentär helt enkelt,
Hur jag ser på mig själv i den svenska fotovärlden? Som en främmande fågel. Hela min karriär har jag känt mig utanför, jag har alltid varit sidsteppad. Tex nu, då Moderna i Malmö ska köra en utställning som bygger på dokumentärt foto, i Strömholms krets. Jag får givetvis inte vara med trots att jag tillhörde hans innersta krets. Det är ganska typiskt och det gör mig lite ledsen ibland.
Jag hamnar ofta mellan stolarna och det beror nog på att jag mer är Sune Jonssons arvinge i den svenska fotografin. En som sysslar med lite andra ämnen, en som skriver, en som inte är så enkel att placera.
Nog om det, man har inte mycket för att känna sig missförstådd och jag tror att jag är jävligt förstådd. Vissa kanske till och med tycker jag är lite jobbig och i så fall, blir jag ganska glad.
