söndag 1 december 2013

Tiden

Fick just ett mail från en duktig fotograf och en trevlig människa som satt och läste en recension jag skrev om Chr 1983 i 399, eller om det nu var, 299? Det kändes fint. Ännu bättre blev det då polarn Axel vann slalomracet i Trysil. Han smällde på så hårt i första åket att de aldrig kunde ta in det i andra. Grymt kört, Axel.

Jag ligger i Tandådalen, mina vänner i Lindvallen. Jag hade ju kunnat stannat hos dom och käkat spagetti och köttfärssås innan jag kom till den här döa hålan. Nåja, det är bra för nerverna att ligga ensam i ett helt tomt  hotell. Det påminner om Libanon, då jag och journalisten Stefan Lundström låg i södra Libanon på ett hotell med typ tre andra, tre andra, som var beredda att skjuta på varandra på morgonen.

Ja, sånt är livet. Det har varit ett fantastiskt år, alla mina år är fantastiska. Igår åt jag så goda pepparkakor, satte upp  en julstjärna, trots att jag blir galen av sånt, sov tidigt och så denna ljuva körning, femtiofem mil genom Sverige på alla sorters vägar. Jag tycker om sådant, så enkelt är det. Jag tycker om sådant.

Det är svårt att ta bilder. för bilder kräver en massa tid. Jag måste erkänna att jag känner att tiden tryter och vet inte hur jag ska behandla det. Går inte att stressa, samtidigt vill man ju nå resultat, men ärligt talat, så tycker jag att jag gått i mål. Men, det är tävlingslusten, man vill vara med och göra bra grejer. Svårare är det inte, men år 2000 sa jag att jag skulle ha min topp som skidåkare som 65-åring. Det är nu det. Om det stämmer, kanske. Jag känner i alla fall att mitt liv väger annorlunda, att jag allt mer satsar på njutningen, garvet, det lite mindre seriösa,,,kan det vara något?