Retro 211

Jag tittar på  mina bilder från Erstagatan. De är inte så dumma. De berättar en annan historia än de jag gjort förr. De handlar om människor som lever lite i marginalen. Människor som är lite halvt arbetslösa ofta, lite fixare, lite oförmögna att vara så perfekta som behövs för att bli täta och anses som lyckade. Det är mina vänner. De är som mig, ganska lyckade, ganska knapert med stålar, ganska ovanligt vanliga.