Retro 208
På morgonen vaknade jag upp till
solsken. Det var dags för den månatliga konstrundan. Jag är inte speciellt
intresserad av att gå på utställningar. Jag har aldrig kommit in i den världen,
kanske som ett utslag av min klassbakgrund. När jag växte upp kände jag bara
till en konstnär, målaren Bengt Lindström. Han uppfyllde alla kriterier och
fördomar man kunde ha om en konstnär. Han var excentrisk, bodde i Paris, levde
rullan när han kom hem till Norrland. Min kompis var penseltvättare och
assistent åt Lindström. Det ledde till att jag också kom in på ett hörn.
Lindström hade en stor svart Cadillac där bromsarna tog snett. Ibland fick vi
låna den och jag kände mig mäktigt läcker då vi gled omkring i den fantastiska
lyxbilen. Vi hade en vild sommar med Cadillacen. En natt var vi ute på en krog
i centrala Sundsvall, drack sprit och spelade på rouletten. Lindström vann
omkring tusen kronor som vi festade upp. Jag har diffusa minnen om hur kvällen
slutade. Lindström badade med kostymen på. Jag funderade på om han hade
plånboken i innefickan och om pengarna blev förstörda i vattnet?