Hm...

Det börjar bli riktigt otäcka tider. Min son, som så lycklig flyttade in i en etta, i andrahand, med en hyra på 3400, fick plötsligt en hyra på 4800. Det är ganska jobbigt att bo i hyresrätt då man inte vet var hyran hamnar. Man har helt enkelt ingen ro i livet längre. Vad som helst kan bli vad som helst över en natt känns det som.

Sedan går man vidare och läser om Europa, Ungern, Spanien. Vet inte varför jag får samma känslor som då jag läser romaner som utspelat sig mellan första och andra världskriget. Att folk kände på sig att de skulle få ett nytt krig på halsen. Vad gör jag då? Jag sitter och kollar på sajter hur fan jag ska kunna byta min tvåa mot två ettor, måste bo billigare. Jag kan inte ha en hyra på uppåt 7, 8000 kr. Då får jag bara leva i min lya och äta gröt nonstop. Jag kollar också på hus i Spanien,  låna fem hundra tusen, få ett eget hus, till en kostnad som blir betydligt mindre än att hyra en tvåa på Söder i Stockholm.

Jag befinner mig mellan många poler nu. Läser en intressant sajt där en fotograf skriver om vikten av att fotografer skriver på allvar. Jag håller med om det. Allt fler borde skriva på allvar. Fotografer är intressanta människor som reser mycket, som ser mycket, som tänker mycket. Som sagt, skriv mer och skriv på allvar.