To be or not to be...

I och med lucia har det kommit upp en debatt om att plåta mitt eller andras barn. Det är en ganska komplicerad fråga, eftersom alltför många föräldrar inte kan hantera situationen. Om man läser Facebook så ser man nästan varje dag små övergrepp på barn. Föräldrar som skriver om hur jävla jobbigt det är att ha barn, hur uselt förhållande de har osv, man bara torgför det man har framför ögonen, bland annat sina barn.

För typ en månad  sedan står en kille med kamera och zoom och siktar på mig. Jag tittar på honom, han kanske står fem meter bort och fortsätter att sikte på mig med kameran, knäpper några rutor, tar ner kameran, låtsas som om det regnar och går vidare trots att han vet att jag vet.

En idiot, en ganska vanlig idiot inom fotografisvängen. En kille som inte fattat ett skit. Om han visste något så skulle han veta att de flesta riktigt bra fotografer, som jobbar med människor, är fantastiska på att hantera människor. Det är vad det fotografiska jobbet går ut på: Att kunna hantera människor, känna in, ta kontakt, le, vara hygglig.Kort sagt: jag är skittrött på alla nötter som leker fotografer på gatan utan att kunna hantera människor.

Till Lucian och tjafset med att plåta på Lucia.. Den enkla och hemska sanningen är att idag är alla fotografer. Det innebär att tex Lucia blir ett fotoevenemang. Alla päron, säg sextio stycken, plåtar 25 barn. Det är sjövilt, man kan knappt se ungarna för alla ska filma, plåta och lägga ut skiten på Facebook. Personligen är jag skittrött på detta. Det var okej när några gjorde det, men idag då alla gör det, har det helt gått över styr.

Sedan Facebook. Alla lägger ut sina bilder och det florerar överallt. Vem har sagt att jag vill ha mina ungar på någon annans Facebooksida? Som sagt, vi har själva sett till att det inte fungerar. Vi har oss själva att skylla.
Sedan gatufoto. Är det någon som tänkt tanken att gatufoto blivit den nya tidens solnedgångsbilder? Det finns ingen genré som skapar så usla bilder idag. Det är ju helt vettlöst. Och varför blir det så dåligt? Jo, för att gatufoto är fotografins formel 1. Det absolut svåraste. Förutom att vara blixtsnabb, känslig, lyhörd, närvarande, så måste du också kunna hantera människor, kunna hantera de mest krångliga situationer. Klart att man då helst tar en solnedgång i motljus över en bro med mobilen. Helst oskarp, så klart.

Ja, det var det. Trevlig helg.