Ibland brukar jag titta på Koudelkas Exile. Hur fenomenalt han komponerar. När man börjar fotografera så kan man slås av styrkan och lättheten i Bressons bilder. Det anonyma, avståndet, och sedan tro att det är lätt att plåta så, men tro mig. Det är fruktansvärt svårt att sätta grafiken som han gör. Ibland kan jag tänka på ungen som springer i en grekisk trappa och hur han sätter bilden perfekt. Hur många grekiska trappor tron ni inte jag stått i och kollat efter liknande bild? Timmar, ännu svårare blir det ju då det grekiska ljuset och för jävligt att arbeta med.
Då kommer vi till den andra arbetsmetoden, typ Petersen mfl, att man går mycket närmare. Då lägger man allt fokus på förgrunden, närvaron, och det är lika svårt, för det kräver mod, massor av mod, för att komma någonstans.
Ja, ni ser, hur man är gör, så är det svårt. Det enda man kan säga med bestämdhet är att det fungerar inte att stå med tele och tro att det ska lösa något.
