Retro 209

Min dotter ringer. Har fått börja provjobba som 18-åring på sitt livs första krogjobb. Det mesta har gått snett första dagen. Jag  tröstar och peppar henne. Jag tycker hon är fantastisk, har grejat jobbet själv. Till saken hör att pakistaniern som gett henne jobbet är ärlig människa som också ska ha en stor eloge. Innan hon kom i kontakt med honom hade två araber och en indier försökt blåsa henne på de värsta sätt. 

Jag minns mitt första jobb, i hamnen i Sundsvall. Jag hade inte fyllt femton, lurade hamnen om min ålder och fick jobba som stuvare en sommar. Grymt hårt. Jag var topptränad cyklist, 60 kg senor, men massabalarna vägde 220 kg som vi skulle baxa omkring i lastrummen. Första dagen på jobbet minns jag än. Första balen körde slut  på mig, sedan gick resten av dagen i ett vitt töcken med blodsmak i munnen. Jag klarade det och dagen efter värkte hela kroppen vid femtiden på morgonen då jag skulle till hamnen. 

På något vis gick det lättare, hade skaffat mig lite teknik och till slut, efter en vecka, kände jag mig som en veteran. Nästa båt blev en virkesbåt. Vi la golv hela dagarna med bräderna och på  natten såg jag bara bräder. Det gick en vecka till. Jag överlevde en tappad sling med virke och närmare döden än den dagen har jag aldrig varit. När sommaren var över var jag korpsvart i skinnet, stark och oerhört rik. Jag köpte en cykel för pengarna. Sedan blev jag flottare och jobbade på massafabrik, men det är en annan historia.