Godissugen

Min sköna fru ringer och säger att hon är godissugen. Det är ju perfekt timing, för jag råkar också vara godissugen. Dock två mil till kiosken. Jag gör kaffe, står vid spisen och undrar hur en sådan spis som jag har just nu kan bli till. För att få upp värmen måste man trycka på en touchknapp. Tar ca två minuter för att hitta rätt, få den att vakna. Sedan tar det ytterligare två minuter att trycka på en annan knapp för att reglera värmen.

Det är modernt men jag börjar allt mer tro att svårigheterna bygger på att man ska skita i spisen och gå ner på krogen och äta en pizza som smakar konstigt för 130 kr,,,,

Allt är relativt, men vissa dagar är man nöjd, andra åker man, plåtar man eller skriver man, sämre än Kalle Anka. Idag snöade det rejält. Det förklarar allting.

Läser deckare, David Peace. Alla engelska deckare har en baksidestext där författaren alltid beskrivs som det nya deckarundret. Konstigt nog är ofta dom deckarna ganska sega. Det är många mord i den här boken. Jag hänger verkligen inte med. Det ska då sägas, men jag har ju bara läst femtio sidor medan en halv stad verkar redan ha gått åt.

Fan vet, hur det är i England, med morden alltså. Jag ligger i sängen och drömmer om långa skidor. I alla fall, en och åttiofem. Måste tydligen till skidtesten och låna ett par långbrakare så man kommer nerför backen i stil. Idag försökte jag åka som proffsen. Det blir fem bra svängar. Den sjätte sätter mig i baksätet och jag hamnar i svampskogen. Man kanske skulle ägna sig åt något annat?

Den här bilden, ja den är ovanlig. Berg med tele, hjälpte Maud Nycander att göra en bok om raggare. Hängde med en kväll och plåta raggarkväll på stan. Gick ju bra, enda problemet var att snutarna lappade min bil två gånger den kvällen.

Det är mörkt ute, två mil till godiset. Det är hårt nu, säger bara det.