Retro 213

Hur ställer man sig i vinden? Det blåser från Nytorget, uppåt, eller nedåt, som andra skulle säga. Var Nytorget ligger, uppe eller nere, är en ganska akademisk diskussion. Det enda jag vet är att det blåser nerifrån och uppåt, att min bil står i vinden och att jag smörjer låset i bildörren då jag går ner mot vinden, mot Nytorget.

Gunnar sitter på Skåningen, läser Chatwin, Jag fick aldrig riktigt ihop Chatwin, inte någon av böckerna, för spränglärd och för tung för min smak. Gunnar tycker det är bra, mycket bra. Han är skäggig och jag går ut igen, i vinden, ner mot Östgötagatan. En dag för tankar. Ringer min vän läkarn. Han svarar inte, men tre sekunder efter jag lagt på kommer ett sms,,,Buzy..Hur hinner han skriva o skicka det på två sekunder? Har han det färdigskrivet?

Det är en satans ångestvind. Träden är gröna men nekar att slå ut i stormen. Det är en jävla avvaktan. Det är som jag. Jag väntar på besked, stipendier, sommar, recensioner, meddelanden…

Det är många frågor att ställa. Äldsta vännen får prostatacancer, en älskling vill föda barn, tiden rullar på. Vad är viktigt? Vilka är mina skyldigheter? Hur vill jag bo? Var vill jag bo? Med vad vill jag arbeta? Hur vill jag arbeta? Var vill jag arbeta? När vill jag arbeta? Vad vill jag uppnå? 

Mina skyldigheter kan enkelt uttryckas: Jag är far i fyra år till. Det bör skötas hederligt. Efter det, inga skyldigheter till någon.

Hur vill jag bo? I solen, i fjällen, vid havet, på barerna.

När vill jag arbeta? Alltid?

Hur vill jag arbeta? Där hålet är som smalast och kraften störst. Där det är svårast.

Vad vill jag uppnå? En trötthet, som säger en dag, att nu är tröttheten större än lusten och sedan dö, snabbt.

Det är tankarna jag tänker på de sjuttiofem meter som skiljer mig från Skåningen och Södermannagatan. Det är enkelt att svara på mina frågor. Vinden är lika jävla envis som synden, ständigt närvarande.