Hur når man ut?

Ägnade kvällen åt att analysera hur man når ut som fotograf. Tänkte på Strömholm, Oddner, Tore Johnsson, Jean Hermansson. Vad är det som skiljer dom åt? Alla bra fotografer. Vilka är levande idag, efter sin död?
Strömholm är större än någonsin. Det beror ju på att hans söner arbetar för att hans bilder ska leva vidare. Jag vet att det kanske är en film på gång  om Jean Hermansson, men annars är det nog bara att acceptera att när en fotograf dör, så försvinner dennes arbete ner i glömska.

Vilka av dagens levande fotografer når ut? Det finns ett kluster som når ut. Jag tar upp några här. Petersen och Engström håller sig alive genom intensiv utställningsaktivitet och workshops. Deras elever sprider arbetet vidare genom små filmer på U-tube, genom att skriva om dom i bloggar osv, men framför allt når de ut genom starka arbeten, böcker och kvalitet. De har också den stora fördelen att fungera internationellt.

Jag har en liknande ordning. Jag gör inte så mycket workshops, ställer inte heller ut så mycket,men jag ägnar en stor del av min tid åt internet. Min blogg och mina inlägg läses av ca 70 000 personer i månaden. Bloggen drar ju bara den runt 34000 läsare varje månade. Om jag tex gick in på Fotosidan, så kanske jag skulle nå 100 000 personer i månaden. Det är inte dåligt.

Jag kollade på Anders Petersens Facebook. Han har en massa vänner, men framför allt har han beundrare som delar hans grejer, skriver om honom osv. Samma gäller JH och hans sida där det står om workshops, nya böcker osv.

Vad vill jag ha sagt med det här då? Att det finns två steg att gå. Ett arbeta hårt, skapa kvalitet. Två, se till att sprida grejerna på det sätt du finner bäst. Jag ser att jag skulle behöva göra lite U-tubefilmer. Nästa gång  jag har workshop kan väl någon elev också filma det hela?

Det är den ena sidan av saken. Den andra är om det är viktigt att nå ut, synas, bli bedömd. För mig har fotografi alltid handlat om att berätta, delta, påverka och då är det viktigt att nå ut. En sida av det hela är ju att det kostar på mentalt, socialt, nerverna slits rejält av att hela tiden vara i fokus, behöva stå för saker, bli bedömd.

Okej, nog om det. Valet är fritt, som man säger.