Luft, hela tiden luft. Ju mer luft man får, desto närmare sömnen, den goda sömnen kommer man. Skogen föder djärva tankar. När jag var tio år, sydde jag indiandräkter och var beredd att leva trapperliv. Sedan insåg jag att om jag skulle dö någon gång så skulle det vara under ett stort träd.
Jag har vandrat en bit sedan jag hade de tankarna. Kanske har jag vandrat fel? Träden rasslar. Det finns vissa som säger att det inte finns klasskillnader. Att kunna betala långt över hundra tusen i terminsavgifter för att slippa ha med sina barn att göra kallar jag klasskillnad.
Det finns de som tycker synd om Lundersbergarna? Ja, det gick brutalt till då skolan stängdes, men hur många barn i vårt land kan vi inte tycka synd om? Vilka ska vi rädda först? De som har villkor där barnbidraget betyder något, eller de där barnbidraget går in på banken som framtida investering? Alla kan inte räddas, tyvärr? Det vet vi. Vi vet också att Lundersbergarna har allt på sin sida, på det materiella planet. De har löst en sida av livet. Boendet och arbetet. Deras själar kan dock vara sargade, men hur många själar är inte sargade? Hur många unga människor växer upp i vårt land med föräldrar som vill hjälpa sina barn,men där krafterna inte räcker, där ekonomin beror på barnbidraget, där miljön är ett livsankare?
Är det inte dom vi ska hjälpa först? De som kan betala långt över hundra tusen i terminsavgifter tror jag förmår att ta hand om sig själva.
Löven rasslar som skallerormar. Det är friskt luft i träden. I en glänta ligger träden som i en elefantgrop med döda ormar. Jag åker vidare. Pizzerian i Malmköping heter Venezia. En dam sitter med en råtthund i knät. Den vågar inte hoppa ner från stolen så hon lyfter ner den. Det regnar långsamt, sommaren viker av och frågan om det finns klasskillnader är nog besvarad.
