Dagg i gräset. Sol på min kropp. Sol är varma nätter. Het sol är en slags orgasm som kostar på, men ger frid, avslappning. En stad utan sol, en grå dag, en grå stad, en stad utan energi.Mina vänner går på krogen. Det är viktigt. Krogen är där vi möts, äter, dricker, samtalar. En del har vänt på ordningen, drickandet tar över De är på ett sluttande plan. Tanken med krogen är idéerna, samtalen, de varma kropparna, händer i luften, blickarna. Inte kröken, inte de förslutna.
Jag tänder brasan. Det är 11 grader ute. Radion surrar i bakgrunden. Äpplena börjar smaka ljuvligt. Jag undrar var katten är? Han är inte med. Skönt, men lite saknad ändå.
Tar en bild på gardinen. Christer S tog ofta bilder på gardiner, i Fox, i Höganäs. Jag härmar, imiterar. Alla härmar vi. Hur får man idéer? Jo, genom att se och lyssna, göra efter. Inga idéer kommer från himlen. Jo kanske, om man stirrar ordentligt på den? Så har människan gjort i alla tider. Jag är bara en i raden av stirrare.
Om någon frågar mig vad jag tycker är viktigast i livet så svarar jag så här.
Att vara frisk. Sedan kommer solen och känslan av att sätta en penna mot ett papper. Efter det kommer kärleken, att kyssa en kvinna, känna hennes skötes väta. Kärleken, som det kallas. Det konstiga med kärleken är att det inte är det svåraste i livet. Det svåraste är att leva ett sant, ett personligt sant liv. Att leva sin dröm. I kärlek är man oftast två eller fler som drar åt samma håll. Man har en platå man står på. Man arbetar tillsammans.
I sitt personliga, sanna liv, är man ensam om allt. Man måste ta besluten själv, man måste känna otryggheten själv. Det är därför det är så svårt att vara sann mot sig själv, eftersom det innebär eviga förluster, upplevelsen av att man ljuger för sig själv. Det kan också vara så att man inte har kraften och begåvningen för att leva det liv man vill leva. En smärtsam upplevelse kanske? Eller för att inte tala om det saknade modet?
Jag var i Landskrona, i gemenskapen, i värmen, de vänliga blickarna. Idag är jag i gräset, med daggen på skorna, racercyklarna mot väggen, brasan som brinner och pennan mot papperet. Solen värmer min kropp och kärleken finns i mig.
Min kropp är som en en ost på en solig sten. Jag smälter långsamt, rinner ut, blir allt godare. Jag ser hur äppelträdet fäller ett äpple i den svaga vinden. Jag sätter pennan mot papperet. Jag är här, nu, i solen,
