Det regnar. En ko står och råmar som den fått ett elspjut i röven. Vad är det för fel på fanskapet? Läser Säfves bok om Lucidor. Han är bra Säfve, snacka om att ha skrivit många bra böcker. Han och Sture Dahlström har en del gemensamt. Denne Dahlström som jag jagade i södra Spanien en gång i tiden. Säfve har jag sett på puben i Luleå, den pub som enligt säkra källor inte finns längre.
Två underbara författare dock. Två författare som kan tända elden inom en. Ta bara Säfves enkla ord: Vad ska vi med fria kvinnor till när inte männen är fria. Eller de bådas dröm om ett friare, mindre kontrollerat samhälle. Dagens Sverige börjar allt mer bli ett fängelse. Varenda steg vi tar är övervakat.
Till något annat. Politiken. Vissa dagar går man liksom sönder. Jag kan känna att det finns ett otroligt missnöje nu bland folk över det mesta i vårt samhälle. Det rullar på för att medelklassen har sina bidrag, typ skatteavdrag, rot osv, men i grunden, i själen, tror jag allt fler känner att det här är åt helvete. Vi kan inte leva så här, det måste bli ett liv som gör oss stolta och glada och ger oss en känsla av gemenskap.
Återigen var det en dåre som skrev i DN om hur bra det skulle vara med marknadshyror. Jag orkar fan inte höra det dravlet längre. Det är ju bara att kolla läget där det är marknadshyror. Rena vansinnet och inget annat. Inte ger det några nya lyor hellre, så himla enkelt är det.
I mina mörka stunder, och det är lätt att ha dom, då en ko råmar som en jävla råbock i timmar och det regnar och myrjävlarna biter en i foten då man diskar i regnet.
Ser att JH ska ge ut tre böcker nu och Petersen ska också ge ut tre böcker i år och vilka fler ska ge ut böcker och jag känner en slags hopplöshet eftersom det görs fler och böcker och alla får allt mindre betydelse i dessa internettider. Idag river man av en bok på två minuter på nätet. Sedan är den liksom passé. Det krävs en jävla satsning för att lulla iväg och köpa en bok.
Ja, det regnar, kon råmar och mörkret glider in över landet.
