Man snackar om internet. Det var lika kul att skriva dessa brev på min Olivetti resemaskin. När jag kom hem hade polarna sparat mina brev, de låg i en skokartong. Det kunde vara flera hundra brev som jag då och då kollade igenom. Tyvärr, så lät alla brev likadant. Det var något om brudar, väder, politik och pengar, avsaknad av pengar. Ungefär som nu.
Om jag någonsin fick några brev själv? Inte ofta. Ibland bad jag vänner skicka brev till Poste Restante i Barca eller Bilbao. Det var alltid en stor lycka att gå till posten, gräva bland breven och hitta ett eller två till en själv. En mäktig känsla.
