Det släcks sakta ner, vinden kliver in i rummet. Det är mörkt på himlen. Det mörknar ännu mer på himlen. Jag undrar hur många gånger du haft sex och vem som blir din nästa? Textraden kommer från Sugerman som jag har i lurarna då jag skriver. Skrivaren spottar ut bilder.
Alldeles nyss satt jag med de vackra kvinnorna på kafét. Den ena frös, som kvinnor alltid fryser. Deras blodtryck är lågt och då fryser de, känner in hösten tidigare än vi män.
Deras vackra händer fryser snabbt. Jag ser på mina fötter, ganska bruna. Jag går i sandaler så länge jag kan. Jag har lärt av Jesus, bryter brödet, försöker dela med mig, försöker hålla tyngden och lättheten kvar i bröstet. Lättheten för kärlekens skull. Tyngden för arbetet. Utan allvar, utan påverkande ångest, inget bra arbete.
Det krävs sol för att hålla lättheten vid liv. När molnen rinner in i lägenheten byts lättheten ut mot melankoli. En vacker känsla, men ingen kreativ känsla.
Hösten kommer med de mörka kvällarna. Det öppna fönstret, de stilla, varma kvällarna blir som nattens dagg, sedan försvinner daggen, värmen, fönstren stängs. Hösten är kommen och sandalerna åker ner i en låda.
Det är en bit dit, men kvinnorna med de vackra händerna börjar nu frysa. Kvinnan med det tunna blodet letar efter jackan och handskarna. Hon blir inte mindre vacker för det, men man vet vad som väntar .
