Ett flygplan cirklar över Skavsta. Det är lätt att tänka på Ryan air, bolaget som står för allt man avskyr. Men, det är något annat. Fallskärmsklubben som är ute och flyger. Varje söndag förniddag cirklar de runt och släpper ut de vackra fallskärmarna.
De glider långsamt ner mot jordskoran och jag tänker på Capa och andra journalister som hoppade fallskärm. Undrar hur utbildade de var? Typ, dra i den här tåten så vecklas skärmen ut? Eller dra i den här tåten om den inte vecklas ut. Hoppade gjorde de i alla fall och ner kom dom.
Jag har försökt mig på det mesta men aldrig fallskärm. Har fått några erbjudanden i Åre om att glida iväg nedför berget i parhopp men bangat ur. Är jag höjdrädd, kanske lite, men jag tycker det är jobbigt att tänka tanken att bara ligga där i luften och glo på marken. Huva.
Varje dag har sin rutin. Det är viktigt. Utan rutiner tror jag det är svårt att göra något. Jobba på förmiddagen, göra det andra på eftermiddagen och det sista på kvällen. Då mal man sig långsamt men säkert mot ett avslut, för det är ju avslut man vill ha. Det är avslutet som gör att det blir något. Inte påbörjandet.
Det är en svag vind idag. För många sista dagen på semestern. Jag har aldrig tänkt den tanken att det är sista dagen på semestern. För mig är alla dagar den första dagen. Den första dagen då jag ska ta saker och ting på allvar. Den första dagen då jag ska sätta ihop något. Den första dagen då jag ska köra hårt på cykeln. Den första dagen, aldrig något annat. Aldrig den sista dagen. Alltid den första.
Jag satte ihop mina bröllopsbilder till en liten bok på 36 bilder. Sedan kollade jag på sk proffsbröllopsfotografer. Vilken skillnad på bilder. Så många som är helt utan känsla, så mycket yta och blänk och avsaknad av närvaro. Mina bilder är smutsigare, närmare, mer levande. Jag säger inte att mina är bättre, men de lever mer än de konstruerade bröllopsbilderna. På något vis är bröllopsbilder, som barnbilder, fast i en otroligt reaktionär tradition. Det är verkligen mannen och kvinnan. För övrigt såg jag en undersökning som visade på att hemmakvinnor är de kvinnor som är mest nöjda med livet.
Annars diskuterade vi i natt, jag och tre kvinnor, hur det kommer sig att så många män i slutet av femtioårsåldern skaffar nya barn. Personligen har jag en egen åsikt om det. Om man skaffar barn så sent, så har man också tänkt att ens unga kvinna ska sköta det hela.
Nog om det. Dagens tunga tanke är att det är avslutet som är det viktiga, inte påbörjandet.
