Om litteratur..

 

En lätt manierad diskussion vid matbordet med en kvinnlig

närstående. 

Hon hade läst om Lundell, hans affär med unga kvinnor och överhuvudtaget hans 

förhållande till kvinnor.

Hon hade också åsikter om hans böcker som hon inte läst, 

vilket är väldigt vanligt då de kommer till kvinnor som har

åsikter om Lundell.

Sedan läste vi Flashback och deras inlägg om Lundell och vissa

kvinnor. ( väldigt uppfriskande)

Jag vet bara att Lundell kan vara tradig som fan och jag tycker 

Vardagsböckerna har sina stunder men i gemen är de förbannat övervärderade,

MEN,

har har skrivit några helt grymma romaner i sin tidiga karriär, han är en

fenomenal låtskrivare, och musikpoet, och han är ganska okej som musiker.

När han dör kommer han givetvis att hamna på samma hylla 

som Taube, Ferlin, Dan Andersson och Cornelius.

Dessutom, han är en Outlaw.

Det som utmärker så många kulturarbetare är att de jobbar som fan på

att passa in och ända vara revolutionära. Ta Lars Noren, fantastisk dramatiker, men hans

tusensidiga dagböcker är ju bara skit, men han får inget skit för han

accepterades av finkulturen.

Lundell får skit för han inte accpeterats av finkulturen.

Nog om det.

Min favoritförfattare är Charles Bukowski och Henry Miller.

Anledningen är enkel. Ingen av dom ville riktigt bli

accepterade, framför allt inte Bukowski. Han hatade att arbeta, men ville 

ha pengar. Så han skrev och söp. Miller skrev för han älskade att skriva och 

han älskade livet. Vi är/var nog lite lika. Vi älskade att hålla på och vi älskar 

livet och framför allt älskar vi kvinnor. Hur många kvinnor älskade inte Miller? 

Massor.

Bukowski var det nog lite trögare för med kvinnorna. Han var ju på fyllan

för ofta och sånt gillar inte kvinnor.

Om jag tänker på dagens författare, så kan jag komma på en del bra kvinnor, framför

allt kvinnor, o de är alla från Norrland och de skriver alla deckare. Om du

frågar mig om en manlig intressant författare så säger jag tyvärr Mankell, hans 

sista böcker, precis innan han dog, är mycket bra, fyllda av smärta.

Det finns helt enkelt inte en enda intressant författare idag och det beror

på att alla slickar äschlen. De skriver deckare, de skriver inte om livet och om de

skriver om livet är det så jävla löjligt anpassat till den rådande normen och de senaste 

kraven. Det finns ingen som vill kasta hela skiten över bord. Ingen som 

vågar yttra sig på allvar.

Lundell må vara en gnällspik, enligt många, men dom som kritiserar honom

tar verkligen aldrig några risker. De flesta, framför allt kvinnorna som kritiser honom o det finns mycket att kritisera med Lundell,  men de som kritiserar honom är enligt min

uppfattning helt uppfylld av en slags norm, anpassning, ett slags kritiserande som går som en anpassning till något ganska mjäkigt.

Jag hade uppskattat en uppkäftig jävel, typ Mariann de Geer lindberg. Hon ha ju sagt ett

och annat men som författare är jag lite tveksam, men hon har det rätta drivet och tilltalet.