Historien om ett kvarter

 I går var det party på krogen. Våren slog till. Jag sa vid halv tio att jag skulle gå hem. 

- Varför det? sa den vackra kvinnan bredvid mig. Hon sa det i en ton som lovade lång natt och skön morgon. Jag tackade henne för det, berättade att jag hade en son som satt ensam hemma. Det var en paradisisk natt. Hormonerna vandrade på trottoaren och mycket sperma spreds i vinden. 

Nytorget kokar. Sommaren kommer. Jag glider med cykeln längs vattnet. Överallt människor med ansikten mot solen. Lika dåligt som svensken sköter spriten, lika mycket älskar vi solen. Gårdagen var en dag i moll. Sverige spelade oavgjort mot Tobago, och efter matchen frågar Anna mig när livet börjar? 

Hon är fyrtiofem och inte har jag något svar på det enda hon vill ha ut av livet. Att få sova sked. Jag somnar själv vid elva på kvällen. Jag är helt hopplöst trött, vaknar vid sex av att galningen till takläggare är uppe och spikar. Jag vänder mig om, försöker somna om och får faktiskt sova sked ett tag. 

Det kallas Sofo. Det är löjligt uttryck, men annars är läget perfekt. 

Jag bor i stormens öga. 

Det finns egentligen ingen anledning att flytta på sig. Skånegatan, upp och ner, från Nytorget är mitt gym. Fem gånger om dagen drar jag uppför och nedför gatorna. På cykel eller till fots.

Vita Bergen är mitt sommarställe.

 De röda husväggarna är min sommarstuga. 

Jag handlar på de små, halvdyra butikerna. Jag känner krogägarna, kioskägarna, folket på gatan, polarna, sopåkarna, grannarna, de gamla älskarinnorna, barnen, hundägarna. Jag avskyr de som bär Goosedunjacka, ständigt snackar i mobilen och har pittbull. 

På Vickys passerar Rogge, som tog hand om mig som 17-åring. Han körde mig på sin vespa, ofta till ett ställe som hette Zebra, där vi åt grymt stora kötträtter. Nu ska han själv snart pensioneras, passerar Kafe Skåningen, snackar lite skit innan han går in på Vickys för att käka lunch i deras personalrum och lager. Arne passerar också. Han har åkt på alzheimers sjukdom? Och är ganska förvirrad, glömmer var han bor. Han bor mest i sin ateljé på Nytorget. 

Sofie från Skåningen frågar om han vill ha en kopp kaffe?

- Tycker jag om kaffe? svarar han svävande. Han sätter sig ned, vilar en stund från sin eviga vandring runt i kvarteren.