Snö....

 Jag tar en bild, den blir oskarp, snön faller, jag har skor som inte är riktigt gjorda för våt snö, men det går an. Jag tänker på smärta och tacksamhet. Jag tänker faktiskt ofta på Christer Strömholm, hans liv. Hans ensamhet, men också hur oändligt älskad han var. En gång, en natt gick vi till ett party nere på västkusten. Christer hade haft sin stroke och jag höll honom under armen medan vi halkade fram genom snön. Ett kamratskap. Snö skapar kamratskap.

Bilden blir oskarp men den utrycker något. Det är så med bilder, om de är skarpa eller ej, är inte huvudsaken. Det handlar om uttrycket. Det är en allvarlig bild och om jag någonsin lärde mig något från Strömholm, så var det hans allvar. Bakom hans ofta roliga uttryck så fanns det ett grymt allvar i botten. Det var ingen lek, hans arbete var en forskning i mänskligt psyke. Det var bara att gå ner i hans labb, Fendo, på Söder så hamnade du i ett kammare av allvar. 

Det var som att umgås med brandmän, det allvarligaste arbetet men den lugnaste uppsynen.

Man får konstiga tankar då man går i snö. Allvar är vackert. Det finns en tid för skämt och en för allvar, som dag och natt.

I byn kommer Johanna ut och skriker, var ska du? Hem, svarar jag, men går in på fiket och snackar lite med henne och Marina. Jag är så oändligt tacksam för dessa kvinnor som tycker om mig, som bryr sig om mig. Det är kanske därför jag aldrig känner mig ensam. Kanske är det mest min fru som alltid finns i mig. Alltid, den gränslösa kärleken.

Jag får blodsockerfall. Känner igen det från min skidåkartid. Spelade ingen roll vad jag åt för frukost, men efter en timme, klockan nio på morgonen, måste jag äta typ en lunch. Jag går hem och steker fyra ägg och gör mackor och kaffe, kollar på tempen, 20 grader och bara ett element som står och smågår. Det är så enkelt att minusgrader gör huset varmare än sydvind och plus 7, för då kommer fukten. Snö och kyla är ärligare, men det visste jag redan då jag låg i min barnvagn och såg hur snöflingorna föll omkring mig och viskade till mig hur min framtid skulle vara.