En av de största fördelarna med att vara fotograf är att man får göra vad man vill. Man frågar om man får hänga på och sedan knäpper man en del kort och ger bort en del kort och så är man vänner för livet, eller i värsta fall, ovänner för livet..
Ebba Grön på Bal Palais.. jag hade aldrig varit där och det var ett satans sväng den kvällen.
Ulf Isacsson tagit knäppet. Kungsan, var ofta och trålade i Kungsan. Vi var ett gäng som ofta hängde ute, dagar och nätter. Petersen, Olle Lindstedt, Mikael Andersson, o nån till,,,
På turné med Eldkvarn i en gammal gisten, svinkall buss.
Joseph och jag blev polare. Vi hade barn i samma ålder. Jag med min dotter Maia och han med sina döttrar Amanda och Isabell. Vi gjorde en utställning, skulle öppna 12 men redan klockan elva var det kö utanför så vi drog igång direkt. På kvällen hade Joe hyrt en musikanläggning som blåste ut väggarna in min tvåa på Maria Skolgata. Ett minne för livet.
Man bodde påvert, en lya för 49 kr i månaden. Det var perfekt, den mesta tiden tillbringades på en krog.
Jag och Håkan Lahger var bästa buddies. Vi växte upp tillsammans. Målet var att vi skulle erövra världen. Jag med kameran, han med texten. Det blev ju i alla fall någorlunda så.
Min lya på Blekingegatatan 65. Pianot var ostämt, men man gjorde ju allt för att verka tillräckligt smart.
En lerig dag går jag omkring och plåtar Mullvadar som målar Puckeln blå, 1978.
Ibland känns det som om jag ständigt var på resa. Festivalen i Köpenhamn, bodde hos fina fotografen Marianne Gröndahl. Underbar människa som inte finns bland oss längre. Hon hade en lite lya med det smartaste labb jag någonsin sett. Då vi ätit klart, tog hon bort tallrikarna, drog isär matbordet och där under låg skålarna till framkallning och fix, hon stängde fönster med mörkläggningsgardiner och öppnade ett skåp och en Durst förstoringsapparat kom fram.
Träffade Karin på Spisen i Lund. Dagen efter skulle hon till Nässjö, hade en fin Duett och jag hängde med. Småstad, efter tre timmar fick jag spel och drog. Sista gången jag satte min fot i en svensk småstad.
Gunnar Lindstedt, författaren, fotografen, tog den här bilden då han hängde med Maud och mig i Malaga. Maud pluggade spanska och jag hängde runt på gatorna. Maud hade en gammal Amason utan bromsar som vi sålde till en Irländare med flygskräck. Jag har ofta funderat på om han kom levande hem till Derry?
Käre Anders P på Röda Rummet. Om Christer Strömholm var vår farsa så var Anders vår storebror. Han låg ständigt steget före och arbetade sinnesjukt hårt, alltid, alltid. Givetvis var han på Röda rummet för att göra en grej om stängningen. Det blev fint. Anders har ju så helvetiskt mycket bra, som inte är så känt. Ta bara bilderna från Kungsan, den på kvinnan som öppnar sin kjol och visar sin gravida mage. Sanslös i sin ömhet.
Maud och jag, Maud gjorde ju en fin bok om Sofia Hogs, hojåkarna. Vi körde mycket hoj, till Spanien, Frankrike och Maud var grym på att sova på hojen. Bilden togs av Käre Jean Hermansson i Malmö.
Errki Lappalainen, poeten, som jag gjorde boken I Mullvaden med. Till höger Vivi, som var medlem i Jordcirkus och min fina fjälla på den tiden. En underbar människa.
Kommentarer
Skicka en kommentar