En verktygslåda är allt...

Vi har ett stort hus, det är egentligen tre hus, ett stort, ett mindre och ett minst. I det som är minst finns en toalett och bad och ett rum som vi kallar apotiki. Ett förråd, helt enkelt.

Idag röjde jag ut det. I hela mitt liv har jag drömt om en lokal, en arbetsplats som bara är min, men var jag än bor så får jag inte till det. Därmed inte sagt att jag haft arbetslokaler men då jag gick över till att enbart leva på mina egna bilder hade jag aldrig längre råd med arbetslokal. Jag började först med att hyra ett labb en gång om år, i november, då kopierade jag hela min årsproduktion under en månad. Jag lärde det från Koudelka. Det var ett sätt att spara pengar, så jag bara kunde leva på mina egna bilder. Sedan kom det digitala och man behövde ingenting.

Och när jag fick till ett arbetsrum hemma så satt jag aldrig där, men jag behöver ett fungerande förråd och en fotograf vill gärna kunna se sina bilder, att de står på golvet i ramar, eller ligger färdiga i lådor eller på hyllor så man kan gå och lyfta på dom och njuta. Jag minns tiden då jag ofta kom till Christer Strömholms hus i södra Sverige. Hur han hade sina bilder i olika rum, de stod på golvet, oftast i ramar och det fanns lådor med omonterade bilder. Det var en slags magi, det signalerade allvar och kärlek till konsten.

En arbetsplats behöver också en säng och en skön fåtölj. Inget spartanskt trendigt kontor. Varje gång jag går förbi de moderna arbetsplatserna mellan Katarina bangata och Råttkonsum så passerar jag tre trendiga arbetslatser. En dator, en kal vägg och en hemsk lampa. Ofta sitter man med mössorna på och hur jag än letar så ser jag inte den sköna sängen eller den sköna fåtöljen.

Så, kan man inte ha det på en arbetsplats. Det måste vara ombonat och inkännande.

Nå, jag röjde ur apotikit, tog tre timmar, sedan hade jag en gårdsplan full med grejer, bland annat ett stort kylskåp, en sönderhuggen dörr och massa konstiga slangar. Nu började det roliga: att dumpa det hela lite snyggt. På grekiskt sätt, givetvis. Då fyller man bilen och kör runt och kastar av sina grejer vid lite olika sopcontainers som står längs vägen. Jag är ju svenskt uppfostrad så jag har inte riktigt samma ohämmade stil som grekerna då det gäller att fimpa prylarna. Typ greken som kastat en stor Ac-anläggning i lådan för plastflaskor.

Lite åt det hållet, alltså. 

Jag kör runt och dumpar lite snyggt. Nu återstår bara kylskåpet, får bli ikväll då det blivit mörkt. Får väl kasta det i en container som ska ta hand om glas och flaskor,,,

Sedan åker jag hem, tar en kaffe och kollar på störtloppet på Svtpaly.