Blue star Delos...

Blue Star Delos vaggar snabbt över havet. Den stora båten har inga problem med den svaga vinden. Jag sov en timme på morgonen. Klockan sex kysste jag min fru adjö utanför hotellet. Hon klev in i en gul taxi till flygplatsen. Jag klev in i en annan gul taxi till Pireus.

Blue Star Delos körde ur hamnen som en tyst puma. Jag märkte inte att båten var ute på öppet vatten. Köpte en Cappuccino i baren. Sketo, inget socker. En man stirrar ute genom fönstret, mot fronten. Det påminner mig om en bild 1972, på väg till Afghanistan. Det var december, jag hade varit på Akropolis, precis som nu. En märklig het dag, före gränsen till Afghanistan, strålade solen in genom ett fönster och jag tog en bild som var en öppning för mig till den resan. Troligtvis är jag den ende som förstår bilden, men en dag kommer kanske någon annan också att göra det och då blir den fulländad.

Det sitter en lång smal kvinna framför mig och på sidan någon meter bort en snörvlande man. Jag byter rad och kvinnan som ser väldigt trött ut med ditmålade ögonbryn byter också plats. När jag köper mina andra kaffe någon timme senare kommer hon också till baren. Hon ser lite drömmande, sömnig ut och jag undrar varför. Hon säger hon vill ha en cappuccino utan socker och annat jox. Sedan går hon tillbaka  och sover en stund till med sitt silvriga hår. 

Jag drömmer mig genom havet, min fru var fin då hon åkte och vi ringer varandra då vi båda landar samtidigt. Hon på Arlanda och jag i hamnen på Naxos. Det är svalt men jag vet att uppe i bergen i vårt hus är det varmare. Man förstår varför folk bor i bergen på vintern, havsvindarna tar sin must ur en.

Jag genar över den folktomma stranden, Georgios, som vi kallar den. En långgrund trist strand där alldeles för många turister badar. Den sämsta stranden har mest besökare, men i vattnet ser jag en man komma gående med en snorkel.

Jag skruvar upp ett teleläge på mobilen och tar ett kort.

Det var på den här stranden min dotter och hennes kompis, testade sin nyvunna sexualitet, hur de som fjortisar spelade ut hela galleriet för en massa unga Naxoskillar. De var i princip belägrade av dessa killar, där de flesta inte var någon slags svärmorsdrömmar, snarare, en slags hopplösheter. Det var en skola i att försöka förstå varför småtjejerna svärmade för de där helt hopplösa snubbarna. De enda som gällde var hur de såg ut.

Jag har ofta undrat när den blicken dog ut och ersattes av en något mer komplicerad och eftertänksam blick. Deras unga blick var bara Dionysens  blick. En sant fascinerande blick och upplevelse.

Mitt älskade hem möter mig med sol och värme. Jag vet att det är en chimär, det kommer at bli rejält mycket kallare om några dagar, vi väntar snö till helgen. Katterna sitter och ser lediga ut då jag dyker upp.

De hänger med in, 16 grader inne, katterna äter lite och lägger sig och sover.

Min polare, som bor hos mig, sitter fast på Antiparos, covid. Jag önskar honom bättring, tänder i kaminen, gör ett överslag på veden och maten, när, var och hur jag ska handla. Sedan gör jag en kaffe, lägger mig på sängen och deklarerar. Ser att resultat är typ O och det passar mig bra.