Den enkla sanningen..

Byn ligger öde. Ser spåren efter Nemo, den svarta hunden och Alex. De gick till kyrkan, Agia Marina. Han ringde och sa att han var i närheten. Jag drack kaffe, bestämt mig för att sluta med mjölk i kaffet. Tar bort smaken av det kaffe just handlar om. Kaffe.

Min dotter sjunger med Fågel Roc, hör hennes röst i det stora rummet. Trummorna och sedan hennes röst på arabiska. Hon är synnerligen begåvad. Synnerligen begåvad.

Problemet för mina barn är väl att de växt upp med en far de aldrig sett arbeta. Knappt någon har sett mig arbeta. Det syns nämligen aldrig när jag gör det.

Det är halkigt ner till byn, tung snö, vår pergola rasade ihop av snötyngden. Jag möter Dimitris, en fotograf i byn. Vi snackar ramar, jag ska ställa ut på Naxos. 

Det är i år allt ska ske. I mitt liv har det varit goda och mindre goda år, men aldrig dåliga år. Jag lever med föresatsen att dåliga tider är intressanta tider.

Käre Jean Hermansson sa alltid då det regnade som värst. Fan, nu är det bra väder för råa bilder.

Allt är möjligt. Läste Carl Henrik Svenstedt på Fejan. En man som jag tycker är mycket bra, men han imitierade en Hemmingwaytext, och så jävla bra. Då slog det mig, igen, att det som är bra, är så fruktanstvärt bra då det kommer till de stora mästarna, typ Hemingway. Kritisera honom gärna, men tänk på tiden, tänk på allt vatten som runnit undr broarna, tänk på dina föräldrar,,,tänk och läs sedan. SÅ fruktansvärt bra han skriver. CHS härmade hans stil mycket bra och det blev helt enkelt en Homage till Hemingway.

Ibland tror jag enkelhet är det bästa. Så fort det ska skruvas till blir det skit. Enkelhet betyder att man gjort sin grundutbildning först, sedan törs man vara enkel. Man kan säga till en människa att man älskar dom, eller att man är kåt, eller att man gillar deras humor. Allt är bra, det enda som gäller är rakt på sak.

Inget gör mig mer galen än folk som ska berätta något, som inte fattar att man måste gestalta texten, orden, sättet man berättar saken på och det bästa sättet är att höja eller sänka tempot i berättelsen, inte hålla på med en massa ovidkommande trams. En berättelse ska vara som en stig, med krokar, men den måste rulla nerför. Inga historier kan berättas i en uppförsbacke.

Min dotter sjunger, igen, så stolt jag är över mina barn, dessa arma stackare som aldrig fick se sin far arbeta. 

Solen dyker upp, snön faller som varma tårar av glädje från himlen. Jag ska gå ut och locka hem den svarta katten. Jag kastade ut katterna i snön i natt. De förde liv i sovrummet och någon jävel måste ju ändå visa vem som bestämmer,,,ni vet detta med det enkla.