Berget Zeus och en bortblåst toppluva

 Vissa dagar lyfter man den vinnande bucklan mot skyn. Andra dagar sitter man och glor på en träslev som man fick för man kom på sista plats.

Idag var det träslevens dag.

Wenke, min arma fru, är en vandrare. Hon vill gå. Själv vill jag rulla på en cykel. Att gå ger mig något som närmast liknar ångest.

Wenke vill gå uppför, helst upp till toppen på Zeus, 1004 meter. Jag säger ja, mest för hennes skull. Jag var där för 26 år sedan, 26 år yngre och vi hoppar in i bilen och kör till Agia Marina, på vägen mot Danakos, där den lättare leden börjar. Man kan gå upp från den andra sidan berget också, mot grottan som ligger där. Den vägen är lite mer bergsgetsaktig.

Det är hyfsad stigninge, det blåser också bra, men annars är villkoren för trippen helt okey. Efter ett tag känner jag att jag sviktar lite, har jag blivit i så pass dålig form på 26 år, från 46 till 72 och ett halvt,,,??? 

När vi har en fjärdedelkvar stannar jag, känner mig inte motiverad att gå uppför ett jävla berg.

- Varför går man uppför ett jävla berg, tänker jag? Det är ju fan korkat. Det var inte kul för 26 år sedan och inte fan är det roligare nu.

Jag säger till Wenke som står och spritter som en nykammad bergsget i vinden. 

- Jag stannar här., återvänder till basen i Agia Marina.

Det är en stark scen, den åldrande mannen som ger upp och den pigga bergsgeten i kvinnlig form.

Vi säger adjö och jag stapplar neråt igen. Det blåser så jag får hålla i toppluvan. Ytterligare ett argument varför man inte ska gå i berg. 

Jag ser henne klättra uppför, hon har bananen i ryggan. Den hade jag velat ha. Mest är jag förbannad på mig själv som blivit så jävla gammal att jag kukar ur för ett litet berg. Om det hade varit Mount Everest, okej, det berget har jag för övrigt stått och sett på en gång i tiden. Sannerligen ingen lek.

Jag halkar nedåt, när jag det gått en trettio minuter ringer jag, blir lite orolig. Hon borde ju ringa från toppen, liksom jubla över att hon ser havet. 

- Jag är på väg ner, säger hon. Jag vände. Jag ringde dig men du svarade inte, trodde du fallit och svimmat,,,,

Hon kommer ner, jag kommer ner, vi åker hem och gör våfflor, tänder en brasa. Jag kollar vädret, måste upp igen, 26 år senare än förra gången. Det måste gå men det får bli en dag då jag inte får toppluvan bortblåst.