Ochidagen, Nejdagen

Ochidagen, 28 oktober, är dagen man firar för den grekiske premiärministern Metaxas svar 1940 till Mussolini som krävde att grekerna skulle kapitulera. Ochi, Nej, svarade han och det ledde sedan till att grekerna dagen därpå drogs in i andra världskriget.

Jag följer med Yannis, min inneboende vän, som ska spela trummor i den bästa orkestern. Han är lite nervös, han är stor som en grizzlybjörn och en helt underbar människa. Han är störst och han bär den tyngsta trumman. Resten av hans grupp är allt från små späda pojkar och flickor som spelar flöjter och grejer till grizzlyn Yannis.

Det är på sedvanligt sätt långa tal, kransnedlägg och jag tänker, samtidigt som jag känner en viss beundran, att det här är också ett sätt att skapa nationalism i ett land. Prästerna, armén och några höjdare längst fram, men å andra sidan, hur många krigiska upplevelser har vi i Sverige att minnas och bevara som viktiga? Slaget vid Poltava? Kolla norrmännen, hur de odlar sin norska helgdag, Långt ifrån vår men så bär de också på helt andra krigiska referenser.

Tåget kommer igång och Yannis går i första gruppen, och de går fort. Yannis trummar på. Jag känner mig glad för att jag fick åka med och plåta lite med mobilen. En glädje, ett kamratskap och en viktig händelse för grekerna. Sedan sken solen och hela stan var på fötter. En vacker dag, helt enkelt.