När sommar blir höst, blir vinter....
Jag satt med en av de bästa vännerna jag har i hamnen. Han är snart 80, lika snygg som han alltid varit. Vi har hängt ihop under så många år. Kanske mest genom konsten, men också genom skidåkningen. Jag kom på att jag ska nog ta upp skidåkningen igen. Det finns två fördelar med det. Vintern blir underbar och meningsfull. Stockholmsvintrar är värdelösa utan snö och Naxosvintrar också, men på ett annat sätt. Det är en slags väntan på solen och värmen.
Man måste i alla läger välja det bästa, det som känns viktigast. Åka skidor känns enormt viktigt. Det låter idiotiskt, samma som att cykla, men hade jag inte cyklat eller åkt skidor hade jag brunnit upp inifrån. Det tar taggen ur kroppen och ger mig skapande energi.
Promenera säger många, men jag kommer aldrig in i den riktiga meditationen då jag promenerar. Jag fattar inte vad felet består av men att åka skidor är som att lösa matematiska problem samtidigt som man simmar och älskar på samma gång. Cykel är lite enklare, det är mer ett rum för tankar och drömmar.
Vi snackade miljö idag, jag och min polare. Vi kan ju göra en del på personligt plan, men jag undrar fortfarande hur det ska gå till. Om folk är beredda att betala för det hela? Och hur blir det med jobben?
Ja, det är sannerligen ingen enkel procedur. Och hur blir det med klassklyftorna om de blir så dyrt med omställningen? Ta bara bilarna, vem har råd och vem har inte råd?
Det blir en pärs, onekligen är det så.
Jag är en vagabond, jag behöver en bil och det måsta vara en billig bil. Jag skulle kunna snacka en hel del om det, hela Sverige bor ju inte på Södermalm i Stockholm. Det finns dom som reser mycket, rör sig mycket. Vi får hoppas på något vettigt.
Läste om Karlsson, SD-arn som torska på covid och mår taskigt. Han hann inte vaccinera sig, det måste vara en av årets mest korkade uttalandena i år.
Annars, vara på den positiva sidan så har min fru gjort en fin bok om hästtjejer,,,Tindra, vackert namn.
Kommentarer
Skicka en kommentar