Kinidaros och Alladin

Kinidaros

Bergsarbetarnas by. Det är kväll då jag kör dit. 

Middag. Vassilikos. 2030 är det sagt.

Kött, Lamm. Alltid lamm.

Rött vin. Ett glas. Alltid rött och ett glas.

På vägen dit är det kolsvart. I Moni, en annan bergsby, glimmrar det från restaurangen som nästan ligger så man kör på den.

Vinden, som alltid finns där, kommer från norr. Nästan alltid från norr, i alla fall i de lyckliga stunderna. Sydlig vind, betyder djävulskap. Alltid djävulskap.

Kör långsamt. Är inne i en annan andningsfas i mitt liv. Det är något jag försöker uppfinna, hitta och hålla fast vid. Om jag kör långsamt kanske det fäster. 

Skynda långsamt heter det, eller brådska skymmer sikten.

Är det åldern? Är det insikten om att jag överlevt några riktigt seriösa tillbud? Är det tacksamheten jag saknar?

Jag kliver ur bilen vid ett stup strax före Kinidaros. Jag känner mig plötsligt som Henri Cartier Bresson. Byn glimmar framför mig och insikten som jag försökte få tag i handlar om att låsa, säkra ögonblicket. Att jag behöver samla på ögonblick, lägga dom i en skattlåda och plocka fram i de ensamma, kreativa stunderna.

En man, en herde, med käpp kommer förbi. Vi hälsar artigt på varandra. Artighet är en livsviktig dygd i bergen.

Säkra negativet sa en fotografvän. Säkra negativet, sedan kan du gå vidare.

Jag tar en bild med mobilen, men det kommer att bli oskarpt, men för några sekunder förstod jag vad mitt liv handlar om. Samla på och säkra ögonblick, skapa små pärlor i tiden som sedan kan träs  på ett band och vara som smycke för den som tycker om dessa ögonblick.

Jag tänker på vad min vän filosofen skulle säja om denna insiktt, detta samlande och denna frid som denna livsuppgift ger.  Hur man i en egen rörelse, utan att störa tiden, låser den, stoppar in den i Alladins ask för att vid ett lämpligt tillfälle öppna asken och låta dimman flyta ut i världen som en erfarenhet och ett tidlöst dokument.

Sedan gick jag vidare, fem minuter till och Vassilakis krog lyste med sina lampor. Lammet, vinet och den goda salladen väntade och i fickan hade jag stoppat  tiden och en skatt var säkrad.