The greek, in lust and pain...

 Jag satte mig ner för att skriva ut bilder, mina senaste grekiska bilder. Blev sittande ett tag, funderade över hur fan det digitala kan vara så värdelöst i jämförelse med det analoga? Varför man aldrig känner någon tillfredsställelse då man skriver ut en digital bild och hur uselt det blir, relativt, men det som plågar mig är känslan av meningslöshet.

Hur kände man sig förr då man kopierat kanske 8 bra 30/40 cm kopior på en dag? Jo, lycklig, man var glad, man kände sig stolt över att ha producerat något som luktade gott och var ren kvalitet.

Så, gör man en digital utskrift och känner sig lite äcklad. Ingen stolthet och det mesta ser ut som skit, saknar allt det den digital kopian har.

Sedan funderade jag vidare. Insta, Fejan, man har sina favoriter, men efter ett tag ledsnar man på dom, spelar ingen roll vem det är,  eftersom alla publicerar sig varje dag och man tröttnar på att se DAH gå på sin strand, man tröttnar på bilder, man tröttnar på mina bilder, man tröttnar därför att man får se samma sak för ofta. Nog för att det är olika bilder, men man uttrycker sig på samma sätt. 

Det blir urvattnat. Insta är ju en grej, men Fejan har dött. Sedan att år eller mer är Fejan dött. Det finns noll att hämta där. Vad handlar det om då? Troligtvis att vi är utmattade av den digitala eran. Vi orkar inte ta in mer?

Vad känner jag då? Var känner jag lyckan? Jo, i tanken på att plåta ett helt år, kanske gå in och göra 50 printar analogt, årets produktion, lite som Koudelka, skita i resten. Förr levde jag i tron att Insta skulle vara bra för min karriär, men det leder inte till någonting. Man säljer inte mer, man får inga erbjudanden osv,,,jag tror det enda som fungerar är att få till några bra intervjuer i sin livstid, något som hamnar i stora tidningar, typ Guardian, det slår igenom, det kan hjälpa en. I Sverige finns ingenstans att publicera sig.

Jag känner nu att det är dags att kapa banden, med det digitala nätverket, bara göra böcker, filmer, färdiga koncept, inte kasta ut lösbilder överallt. Jag behåller min blogg för den är inte moralisk och jag bestämmer över den. Om jag vill, publicera knullbilder så gör jag det. På bloggen kan man ta ut svängarna.