När jag träffade Nacka...
Det var en lång och seg tripp från Naxos, alla flygplatser hade ingen mat så innan jag seglade in till stan blev det två vurpor med bröd på Arlanda, sedan epressen som skryter med att de är mijövänliga, visst, men till vilket pris? Svinadyra.
Nå, Götgatan på natten är alltid beviset på den här stadens klasskillnader. Utanför Sleven hänger de tilltygade, och på nästa krog, efter kebaben är de också tilltygade. Jag tycker om det. Jag önskar staden föll ihop, blev skitigare och farligare och mer rolig, billigare, men ett svagt snöfall gjorde allt romantiskt. Min kopp pirrade. Jag skulle snart få se min vackra, älskade fru efter 10 veckors frånvaro.
Jag älskar att gå den lilla korta biten från Medis till Katarina bangata. En riktig klustergata. På Katarina bangata lyser fönstren och allt känns redan burgnare, mer tvättat.
Min fru är som alltid den vackraste, varmaste, finaste. Jag somnar gott den natten.
Dagen därpå känns det som en långtradare kört över mig, tänder sitter fel i munnen och det värker överallt. Jag stannar inne, går ut och fikar med polarn som tycker jag ser fräsch ut. Det gör jag nog men långtradaren har fortfarande kört över mig. Det är jävligt skönt att slippa masken som man måste ha på sig hela tiden på Naxos, vilket man givetvis inte har, men så fort du går på en affär osv,,,jag kan köpa det och har masken på mig då jag går på Konsum. Jag är den ende och jag förstår inte heller riktigt vitsen, det måste vara tightare med folk, typ T-banan för att det ska vara någon vits. I kollektivtrafiken tycker jag mask borde vara självklart och i stora mataffärer i rusningstid, men inte annars.
Dagen efter har jag funnit rutinerna: Vakna tidigt, läsa tidningen, gå och fika med polarn och bada, sedan är dagen över, ngn netflixgrej på kvällen och det slår mig vilken otroligt skillnad det är mot dagarna på Naxos. Ständigt något att göra, sedan kan jag gå i bergen, vara vid havet, köpa en fika, trots att allt är stängt och masktvång, så är livet tio ggr friare och lättare än i Sthlm. Luften, solen, vinden, allt ger en slags frihet.
Dag två är jag redan trött, har jag redan tappat fantasin.Min fru står och jobbar på sin dator, hennes arbetsplats är på strykbrädan. Vilket jävla liv, är det ett liv? Många har det så, man jobbar hemma,man jobbar för lönen, men hur är det med existensen?
Jag är redan less som jag sa, dag två. Det kommer att ta ett tag innan jag är vaccinerad. Jag måste hitta på strategier, gå ut och plåta, är det enda jag kan komma på. Promenera som alla svenskar håller på med av olika konstiga anledningar, fattar jag mig inte på. Egentligen skulle jag vilja åka till en skidort, vara där i en månad och åka skidor fem timmar om dagen. Men, då är jag ju återigen borta från min fru. Funderar på att köpa en mountainbike så jag kan cykla på vintern, slå bort några timmar varje dag för att få tiden att gå.
Jag går på fiket, sitter där ensam.Lika bra det för det är så det är: Man vill ha sällskap men egentligen vill man inte det, men man vill ju ha det osv, osv,,,ja, livet går vidare.
Kommentarer
Skicka en kommentar