Drömmen om snö...eller...

 Jag har nästan glömt bort mina kattbilder. I alla fall, så kan man titta på andra bilder här. Katter, är ganska läckra djur. När jag borta från huset så är det faktiskt katterna jag tänker mest på. Hur dom har det, hur det är med maten och om dom fortfarande lever....

Covid, hade jag varit på Naxos hade jag blivit vaccinerad nästa vecka. Hur man än vrider och vänder på det hela så är det något rejält hopplöst med den svenska modellen, den modell vi en gång i tiden var så välförtjänt berömda för. Det här med regionerna verkar ju helt korkat och svårt då det kommer till att få något gjort. Man behöver bara se hur det fungerar i Stockholm för att man helt ska förtvivla.

Men, OM man tittar på det hela så är ju i princip det enda saker och ting handlar om hur vi ska skydda folk över sjuttio. De flesta som dör är ju över sjuttio,  åttio och äldre. Hade vi lyckats skydda dom hade vår statistik sett helt annorlunda ut.

Jag går på stan, väldigt få masker, folk anstränger sig för att hålla avstånd. Jag tror inte någon blir smittad på gatan osv, utan det blir ju i tighta lägen, T-bana, familj fest, party, bröllop osv,,,.Klart att vi gjorde en del fel, typ då det startade, så skulle vi ha stängt ner snabbare, och sedan här på hösten då det startade igen, kanske man skulle kört hårdare, men annars har jag svårt att se något större fel. Att masker skulle betyda något tror jag inte en sekund på, lite kanske, men man måste ju också se vad vi fått genom att ha samhället öppet. Jag ser folk som fikar med avstånd, äter lunch ute på ställen, har det ganska trevligt. Det jag ständigt återkommer till är de gamla som blev smittade. Hur skulle man kunna ha fixat det? 

En stenhård kontroll, smitttestning varje dag osv,,,ja, ser någon annan någon lösning så kläm fram den.

Ja, vi går mot vår, då köper jag vinterskor, de är ju billigast nu. Skor med dubbar blir plötsligt väldigt populära. Man hör på gatan då folk passerar, de låter som bilarna lät förr. Dubbat.

Vår ja? Snart? Vi får hoppas.