Det dokumentära livet...

Jag skrev igår att jag ledsnat på Insta och Fejan och ska inte ta upp det mer. På morgonpromenaden funderade jag vidare på Fisken, hur Fisken ska kunna leva. En fisk som ska överleva behöver vatten för att simma. Det är samma sak med den gestaltande fotografin, den halvdokumentära fotografin, den som sker på gatan eller i hem, den som handlar om att berätta om livet, inte sälja livet eller grejer.

Det vattnet saknas just nu. Det kanske behövs en speciell politisk situation, det kanske behövs medier som fungerar. Vi verkar sakna just dessa båda saker, vilket i sin tur inte betyder att man behöver sluta arbeta men att man kanske får vänta tjugo år på att de bilder man tar nu ska få någon betydelse.

Jag såg att Emma Svensson, på Fotosidan, denna tröttsamma Gubbsida, hade valt ut tio bra, unga fotografer och eftersom jag hela tiden letar efter unga, bra fotografer, helst som jobbar åt mitt håll, och aldrig hittar någon, så gick jag in på Fotosidan och kollade. Emma Svensson är ju en frisk fläkt på Fotosidan och hon låg bakom den snygga julkalendern med många bra bilder, men hennes val av de tio begåvade fotograferna som skulle betyda något i vår tid gjorde mig lite trött. Inget snack om att fotograferna var duktiga, problemet är och var ju att de i princip bara sysslade med ytan. Jag såg ingen som berättade något om något och det är nog där vi ligger just nu. Att dagens unga människor intresserar sig mer för ytan än den gestaltade fotografin. Om tio år kanske det är något annat, inbillar mig tex att Gretas generation kommer att ha en annan syn på fotografi. 

Fisken i vatten, Insta och Fejan. Båda är ju en ren katastrof för fotografin, dels mängden och dels alla bilder som visar på en förljugen osann livsstil. Jag vet inte hur många unga människor jag sett på Insta och Fejan som lägger upp en slags drömtillvaro som dom inte lever, de speglar bara att deras liv är det perfekta. Jag tror det skulle vara bättre och intressantare att hålla sig lite till sanningen om sitt eget liv.

Ett annat problem för de som sysslar med gestaltande, halvdokumentär fotografi ( med halvdokumentär menar jag att man plåtar folk i miljö men inte har ett stenhårt krav på att allt ska vara dokumentärt) är att det fungerar inte på Insta och Fejan. Det kräver ett nytt medium, eller så i bokform. Jag såg Matt Blacks senaste alster på Magnum, en slags katalog där man kunde dra ur sidorna och sätta på vägg som utställning. De var väldigt fint.

Nå, jag kommer från nu bara att publicera mig här. På Insta och Fejan kommer jag bara att länka upp då jag gjort en bok eller utställning.

Så, väl bekomme, Micke