Santorini till Naxos

 Det här ögonblicket, den här bilden, har alltid gjort mig upphetsad. Egentligen var det paret, hans knä i hennes famn, ömheten, som var början till att jag lyfte kameran, men sedan jag gjorde kopian, hamnade alla energi hos kvinnan till höger. Hennes öppna armhåla, underbara bröst, den helt avslappnade looken. Läpparna, örhänget, allt fick mig att gå igång och har man en gång gått igång, går det aldrig bort.

Det finns vissa bilder jag har på de kvinnor jag levt med som ständigt hetsar upp mig och det är aldrig nakenbilderna, utan det är de mer lättklädda, de bilder som startar fantasin.

Kan vara något att tänka på? Resan mellan Santorini och Naxos tar 2,5 timme med Blue star, den stora båten. En vacker resa där man mellanlandar på Ios, innan man äntrar hamnen i Naxos.

Youtube, denna underbara kanal, har en serie med musiker, där tex en sångpedagog uttalar sig om sångare eller trumlärare om trumisar. Det är fan helt underbart. Igår lyssnade jag på en sångpedagog som plockade isär Joe Bonamassa och Beth Hart då hon gjorde en klassisk soullåt. Så jävla underbart det är att se ett proffs gå bananas över en artist, för den är så bra och höra kunskapen om hur denne sjunger, var tex Beth Hart hämtade kraften i sången ifrån osv,,,,jag blir helt grinfärdig då jag ser sådant. En annan dag plockade en trummis isär ett trumsolo av Ginger Baker och snubben var så jävla imponerad över Ginger Bakers sätt att trumma, hur han blandade olika synkoper från hela världen, snacka om att Ginger Baker var en världstrummis, rock, jazz, Afrika, allt blandade han och det var en utläggning som alla trummisar borde se.

Jag älskar trummisar, basister, alla musiker. Egentligen är konst något för nördar. Fotografi tex har så många ingångar, att det är vackert( kanske det viktigaste), att det berättar, hur man gör, tekniken, det personliga förhållningsättet och allt detta är det ju sällan någon som skriver om då de skriver om fotografi, kanske en eller två bitar, men aldrig hela konceptet.

Ed van der Elsken är en fotograf som ständigt överraskar mig. Han är besatt av kvinnor. Hans bok Love on the left bank är bra, men för mig är det hans kvinnor som är fenomenala på bild. Den här bilden då han plåtar sig själv och en kvinna i spegeln i taket är så innihelvete bra, sexig, rolig så det går inte att beskriva. Den är lika bra som Danny Lyons bild då han sticker fram Leican på sidan av kvinnans kropp och tar en bild på hennes rygg och sköna röv då hon sitter på honom. Margot Wallard har en mustig bild i sin och JH Engströms bok från Paris då de knullar. Mustig, var ordet, satans sexig. Bilder såååå långt ifrån man kan komma det här NUDEfotograferande där kvinnor plåtas som blommor utan lust, sekret och svett. Naken, nude, eller vad fan det kallas, är den mest värdelösa fotografin efter naturbilder. Om jag ska hårddra så har jag i princip knappt sett en bra naturbild i hela mitt liv. Det finns en del och de satsar på det storslagna, typ Ansel Adams, men annars tror jag naturfotografer inte kan skilja på den egna känslan av att vara i naturen till att överföra känslan i bilden. Det är ju märkligt då en gammal krigsfotograf som Don McCullin kan komma och överföra så mycket sorg i sina naturbilder och därmed ladda dom med innehåll.Det är som många naturfotografer lämnat kuken eller fittan hemma och blivit människor torra som fnöske.

Ja, detta var ju också en utläggning. Ha en trevlig dag.