Mansrollen...

Polarn skickade mig ett utkast till bok. Det var jävligt intressant och jag ska ta upp det då boken kommer ut men i denna natt, som tydligen var fullmåne, så låg jag vaken en timme och då funderade jag på det hela.

Hans bilder visade på en annan sida av hur man skildrar män, mer slitna, enkla, lite skavda helt enkelt. Inte byrådirektören Larsson i svindyr kostym. Något annat. Nakna män, som tydligen rör upp sinnen. Personligen tycker jag nästan alla män är fruktansvärt fula nakna, få har snygg kropp. De flesta män mår bäst av att ha lite kläder på sig. Det gäller kvinnor också. Få kvinnor är vackra nakna, de är oftast mycket vackrare med lite kläder på sig. Jag badar ju naken på en nakenbeach varje år, flera månader och kan säga att ytterst få är vackra. De är som det är och det är okej, så ser livet ut.

Men, nakna män har ett problem, pillesnoppen, den liksom hör inte till kroppen och den går liksom inte att inlemma på en bild på något vettigt sätt..det är ett slags bihang som stör, som fladdrar omkring i ett eget universum.

Personligen har jag stora problem med den mansbild som visas på tex Netflix, blir galen på alla män som skriker, slåss, jävlas, gapar, är taskiga. Vad fan är det med dom? Det är som korkade fotbollssuportrar? Vad är det som gör dom så förbannat korkade?

Så fort en film går igång och en snubbe börjar vifta med en pickadoll, då ger jag upp. Om mina bilder här ovan kan man ju säga att det är lätt att slå in lite dörrar. De speglar en mansbild som är lite traditionell, varför sitter man som kustjägare och en Ak4, eller på en motorcykel. Är man jävligt lagd så kan man säga att det är ett traditionellt sätt att visa en mansroll. Det enda försvar jag har är ju att det var verkligheten och jag tror på att jag ska visa verkligheten och jag tror faktiskt också på att visa äventyret. För mig var drömmen om äventyret en väg ut i livet, min enda väg faktiskt. Men ändå, det går att kritisera. Mina bilder visar på en slags styrka, manligt äventyr, till och med sjukhusbilden, då vännen doktorn sitter bredvid den kraschade fotografen som kört sönder axeln i en storslalombana. Och just för att mina bilder är på den nivån kan saker och ting ses från ett annat håll, lite som att kolla på krona och klave, men på samma krona.

Nå polarns bok, den intressanta, och nakna män som upprörde en del. För mig är det tvärtom. Är det något som retar mig är det då man plåtar nakna kvinnor som utställningsföremål, som soffor, möbler. Om man ska plåta naket ska man fan ha knullat precis, det ska ryka om bilderna, det ska vara en kropp som lever som en kropp, inte en uppställd Ikeamöbel.

Sedan till de vackra männen, som knappt finns enligt  mig, men kvinnor är ju av en helt annan åsikt. De kan titta på en ful jävla snubbe och säga: Han var läcker, såg intressant ut och det är då man blir riktigt skakad i sin manssyn.