2021

Nytt år. Vaknar till lätt regn som ska gå över om en timme eller två. Går ut, skiter i masken och papperet man ska fylla i. Till slut orkar man inte hålla på med alla restriktioner. 

Jag är ensam, grönskan luktar tungt. Det är enormt grönt. Det är en dag fylld av reflektioner. Jag somnade med min frus glada skratt och brasan brinnandes. Inga raketer, ingen får vara ute efter 22 denna nyårsnatt.

Ensam i byn, Theo drog till Athen efter de fått på taket på hans fantastiska hus. Själv bläddrade jag i böcker innan jag somnade.

Tänkte på vad som gör bilder mänskliga? Att vi kan identifiera oss, att vi kommer nära motivet i bilden, att bilderna innehåller mental närhet. Att fotografen lyckas förmedla denna känsla.

Märkligt att jag då håller Bresson som den som påverkat mig mest inom fotografin. Kanske är det hans vidunderliga förmåga att skapa känsla och en lust för livet, vare sig det är ljust eller mörkt. 

Inom fotografin är det Bresson och Strömholm som får mitt system att gå ihop. Den ljuse och den mörke.

Bresson får det grå och resandet. Strömholm för närvaron, allvaret och livsstilen.

Sedan tillkommer några andra, Koudelka, McCullin, Danny Lyon.

Samma med litteraturen. Bara sådana som driver mig ut i äventyret. Hemingway, Miller, Anais Nin,,,,

Dansen, Anna Laguna, konsten Salvador Dali, musiken Hendrix, Cream.....de som skapade mig.

De få, resten är arv och utbildning.

Det är så det är.