Skopan, den hopplösa katten

Skopan är verkligen en äventyrare. Hennes morsa? Gudrun, är bara intresserad av lugn och ro och mat. Skopan hittar på det ena eländet efter det andra. Som att komma hem och blöda i röven eller komma hem efter nattens  eskapadrar med ett stort hål i tassen eller hoppa in i ett hål högt upp i huset så hon inte kan komma tillbaka. Är det inte det ena så är det något annat.

Puh, annars är det lugnt. Det mesta verkar lösa sig på bästa sätt. I morse kom Doktor P med team, den trevliga narkosläkaren Anna och den på utbildning gående, adjunktanten Ed och reparerade mitt ena öga som genomgått en skottattack från marmorvägarna. Något var fel, ett betongblock bakom ögat, lätt illamående, med Drp, kallad Dr Kry, monterade isär ögat med tussar och grejer och saker och ting återgick till tämligen normala värden.

Efter det la jag mig på soffan och funderade på vad nästa steg i livet skulle bli, eller vad nästa steg i livet Skopan skulle se till att få mig att genomlida? I morgon ska hon för övrigt till doktorn igen för en spruta i röven.

Kom inte o säg att livet är enkelt.

Jag vandrar på. Tycker det blir allt klenare nyheter i DN. Mycket kan man säga om det tidningen men det ät ingen blaska som kommer med några riktigt roliga nyheter.

Var finns diskussionen om samhället efter covid? Vi kan ju inte gå tillbaka till det som var förr. En annan fråga som måste bakas in i framtidsperspektivet. Hur ska vi ha råd med pensionerna? Är det inte dags att pröva en slags medborgarlön?

Och vad händer i den fotografiska världen?