I söndagens svala vågor

Jag glider genom det gröna vattnet. Det är svalt och på stranden är det tomt på folk. Klockan är tio och några familjer har dykt upp. Inga nudister, det här är nämligen en nudiststrand. I normala fall är många nakna, men nu är ingen nakna, bara textilare. Gör mig lite förbannad, mer nudister, det här är ju för fan en nakenstrand.

På en av de andra stränderna har bögarna tagit över. De kommer väl från Mykonos nu när den ön är svindyr och också har covid. Folk är idioter där. De går på värsta strandpartyna och hånglar och har sig och så sprids covid. Nu är de i Agia Anna o jag har inga problem med bögar mer än att så många av dom gör allt för att visa att dom är bögar, kort sagt , så visat dom upp sig  rejält. Jag har nästan lust att säga högt: Spänn av för fan. Vi HAR fattat. Och på de fluktisarna som sitter på träbryggan och låtsas skicka sms medan ögonen håller på att poppa ur skallen på dom.

Det svala vattnet är som en lisa för själen. Vad fan är viktigt? Vad fan är viktigt? Jag tar med mig frågan, åker till mitt första fik som jag passerar. Systrarnas. Inte en kotte på fiket. Jag går inte på fik för att sitta ensam. Jag går på fik för att prata om livet och glo på folk.

Nu börjar vi komma någonstans? Varför blev jag fotograf, berättare, betraktare...jo, för att jag vill kolla in folk, se vad folk gör, se hur dom ser ut, se de avgörande ögonblicken. Därför går jag på ett fik, för att samtidigt som jag gör en budget, gör en plan, skannar jag av fiket, tar in vibbarna, kropparna, rörelserna,,,,

Jag kör vidare upp till bergen. Funderar på var jag vill bo om jag inte skulle bo här? I en riktigt stor stad och bo i några kvarter där det svänger rejält, musik på kvällarna, storstad, men tyvärr verkar numera alla stora städer befolkas allt mer av datafreaks och moralister. Aldrig har väl världen varit så låst i vad som går eller inte går. Jag vill ha en snuskig stad, en förvisso jämlik stad men inga jävla moralister och puritaner. Fy fan för den lede.

Jag landar i Halki. Christina, Italienskan i galleriet har kommit. Hon blir jätteglad att se mig och skriker: Kom inte in, ni svenskar är livsfarliga och så skrattar vi. Hon pekar på min Twangtröja,              (reklam) och säger att den var grymt snygg.

Sedan sätter jag mig på fiket, låter kropparna, dofterna passera. Om var och en kan  något sägas och det säger jag. Om var o en. Om var o en finns det något att säga. Så kommer ett gäng moralister. Där faller det platt till marken. Ett gäng skolungdomar tramsar och poserar för varandra. Alla verkar ha gått i modellskola.

Jag dricker mitt kaffe, polarn sitter med och dricker sitt kaffe. Sedan tar jag Ferrarin och kör hem.