Budapest, en mellanlandning
Jag gled ner till Bilbesiktningen i Naxos. Det var dags för scootern. Den fina unga tjejen bakom disken kände igen mig. Det var tredje gången jag dök upp och alla gånger har det varit katastrofer, typ hojen inte startade, typ fel färg på hojen och nu typ: Mr Mike, its bad news....du kan inte testa din scooter idag, maskinen har gått sönder, men kom igen i september. Och så lägger hon till det grekiska smajlet som får pomadan att glida av skulten: Och polisen kan inte stoppa dig. De vet om problemet.
Älskar Grekland.
Kör in till Agia Anna, nakenbadet. Lika bra att ta ett dopp innan jag åker hem. De vanliga bajskorvarna ligger och blir till asfaltsliknande korvar. En kvinna ska lägga ut sin filt på sanden. Hon är den där typen som jobbar med millimetrar. Hon drar och sträcker och sand blåser upp och hon sträcker mer, lägger stenar i hörnen, inte bra, lägger om, byter vinkel och efter en kvart har hon fått till underlägget, sätter sig ner med jackan på och ser ut över havet. Det går en kvart till och jag börjar fundera på prognoser och bokstavskombinationer, innan hon glider ur sina trosor och blir naken som alla andra.
Det är en vacker dag, vind och ett hav som ingen kan bråka med. Grön sammet på sandduk. Jag tänker på att jag får höra så ofta att jag är priviligerad och lever ett fantastiskt liv. Jag tycker att just att man säger något sådant säger mer om den som säger det än själva påståendet.
Vad är ett liv? Och vad är privilegier? Ett grönt hav och en sand är för alla, för många, borde vara för alla. Det är enkelheten som är så avgörande. Jag tänker på min uppväxt, nästan allt jag fick som liten, efter typ 12 år, jobbade jag ihop själv till. Det är ingen unge som tror på det, men vi samlade flaskor, sålde tidningar, koppar, tygtrasor. När jag blev lite äldre, 15, började jag jobba alla lov på fabrik, i stuveriet, flottade timmer eller hade andra påhugg. Jag jobbade oftast julen, nyår, sommarloven, alltid. Hur skulle jag annars kunna köpa en egen racercykel eller nya hockeyklubbor? Och nu kommer jag till poängen? Det var nästan alltid roligt att jobba på loven, jag gillade det verkligen.
Det var fantastiskt att jobba extra på det stora, mullrande pappersbruket. Man visste att man fick 100 procent på julaftonen. För hundra procent fick man mycket pengar, för dessa pengar kunde man köpa det som betydde något för en.
Enkelheten betyder allt.
Jag kör hemåt på min scooter som ingen polis kan stoppa för det har hon ju sagt, hon med det skeva, vackra leendet. I byn stannar jag till. Christina står i galleriet, italienska, så förbannat snyggt klädd jämt, helt ofattbart. En stil som är en stil utan krångel, ren skönhet. Jag frågar henne hur många resväskor hon fraktar från Milano varje sommar. Två, svarar hon,,,,, två, och så ett leende...men, stora,,,
Jag tar min vanliga grönsaksblanding. Bordet bredvid, ett satans liv, fredag, bönderna dricker raki och garvar. Vilka satans biffar dom är. Armar som mina lår. Jag får mitt krubb och då jag betalar får jag en blink, 5 euro. Den hemliga överenskommelsen. Vi är samma.
Tack alla fantastiska människor som skickat pengar på Swish, vill du bidra så är du välkommen 070 4570733
Sedan kan jag larma redan nu om kattvakt, någon gång efter 15 sept till typ 1 november kan jag behöva kattvakt. Villkoren är enkla. Du bor i ett av våra hus, du sköter våra katter, dvs matar dom. Du betalar el och eventuell ved, vi har bil som du får låna för 100 kr dygnet de dagar du använder den.
Intresserad? mickeberg@hotmail.com
