Sarkofagen

Den lilla kyrkan på väg till krogen. Jag stannar till, gör ett kopparsnitt med kameran.
Hett.
Helvetiskt hett.
34 grader.

Har ännu inte dragit på ACn, väntar på att det ska stiga till 35, men förlitar mig på vinden.

Vardag. Satans mycket vardag. Vakna 0700 då katten vill in. Hon vill inte ha mat, vill bara kela. Ligger en halvtimme på min mage, kurrar, sedan går hon.
En önskekvinna. En som tar och går.

Telefonen lägger ner. Inga samtal går fram. Jag byter bank genom att ge order. Gör så här och så blir det bra.

Min racercykel försvinner. Värde 30 000 kr. TNT, fraktbolaget fattar ingenting.

Jag vet vad som hände. Den blev snodd hos dom. De har tagit emot den, deras problem.

Hit med pengarna.

Scootern på verkstad, klar i morgon. Har köpt röd sprayflaska. Tar en halvtimme så blir min scooter röd från att ha varit svart. Grekisk byråkrati.

Jag skriver. Om hur jag en gång i tiden inte hade råd att köpa axelskydd till hockeyn. Skulle ju spela i TV-pucken, så jag blev tvungen att sno ett.
I alla lägen går klasstänket igenom. I alla lägen. Har man inte råd och det behövs, blir man tjuv.

Sarkofagen. Orkar inte gå till fiket, 32 grader är för mycket. Man blir inne eller kör bilen. Vem fan orkar knata i 32 grader?

Turisterna håller sig borta, långt borta. Jag ligger inne, långt inne. Det är fortfarande 5 timmar innan värmen släpper. Det är bara att stå ut. Allt är bättre än svenskt regnväder.