Vy över nejden
Jag kanske kan sätta ihop något, men lika ofta är min känsla att jag lika gärna kan gå och lägga mig för en lång siesta.
Det gäller att finna det egna rummet, läget där man upplever sin unikhet. Där jag blandas med deet, eller dommet.
Läser om Buddy Guy, hans strävsamma liv, kliver upp vid tretiden på morgonen. Guy är nu 82 år och spelar fortfarande. Han har ännu inte blivit som BB King som på slutet kunde spela samma låt tre gånger i samma gig.
Jag såg BB King i Tel Aviv. Han var grymt bra och Buddy Guy vill jag minnas att jag plåtat en gång. Båda grymma musiker, starka själar.
Jag försöker reda ut rödbetornas inverkan på kroppen. De sänker blodtrycket, är bra för koppens organ och gör att man blir starkare om man sysslar med konditionsidrott. Jag köper tre liter rödbetsjuice. Vem vill inte bli starkare?
Jag har lägen då jag bara stirrar rakt ut i luften. Försöker ordna saker och ting så de passar ihop. I natt drömde jag den hemska drömmen att jag kanske skulle skaffa mig ett extrajobb, stå i en bar osv, eller gå och bära prylar någonstans. Varför drömmer man sådant?
Jag har alltid haft en bild av något framför mig. Något som gjort att jag åkt dit för att fylle bilden med verklighet. Idag tycker jag det känns som så mycket känns likadant, överallt. Det är kanske det jag sitter och stirrar och letar efter. Den där bilden som ska fyllas med verklighet.
