Vad handlar det om, liksom....
När jag gjorde mitt inhopp i filmen på Moderskeppet så fick jag frågan om jag trodde mina bilder hade påverkat och jag svarade båda gångerna snabbt: Ja, mina bilder hade påverkat.
Text påverkar och bild påverkar. Hela tiden och alltid. Det kanske inte syns eller känns men det påverkar. Jag kan läsa en blogg av en vän och det påverkar alltid, en text av en vän och det påverkar alltid.
Jag har alltid varit svag för fotografer som sysslar med livet, som är som reportrar men också är som poeter. Matt Black, Danny Lyon, Bresson, Strömholm, Eugene Smith, Frank, Mary Ellen Mark, alla dessa som berättar om något men gör det poetiskt.
Det är där det är för mig. Det här arrade orkar jag sällan med. Det finns givetvis undantag. Inte något av konstfotograferna gillar jag heller. Poeterna i verkligheten är min grej.
Jag skrev ett CV i morse, men det var kanske för dåligt eller för egoistiskt men tanken var att beskriva en verklighet över tiden. Jag skrev följande och det kan jämföras med att min fru fick en gång en lägenhet på Söder av Bostadsförmedlingen för hon var ensamstående mamma. Idag är en sådan lya värd massor med pengar. Massor och INGEN får idag en sådan lägenhet som hjälp för att få ett enklare liv av bostadsförmedlingen.
Samma var det med CV:et, som gick så här.
Född 1949, en månad för tidigt, i Lejonets tecken. Fick ligga i kuvös en månad, som troligtvis ledde till livslång känsla av klaustrofobi.
Växte upp med fin blond mamma som ofta var på psyket. Biologisk pappa aldrig sedd, men ersatt av schysst plastpappa.
Studerat ekonomi och konst i Uppsala och Lund, men har aldrig haft ett fast jobb, bara massa påhugg på fabriker, flottat timmer, lärare, delat ut post, jobbat som ljusskötare på porrklubb, krönikör på Journalisten och SFFs tidning och givetvis fotograf.
Gjort femtio böcker och runt hundra utställningar, varav sex på Stockholms stadsmuseum. Har aldrig blivit accepterad i finkulturen, typ Moderna. Fått ett antal stipendier: Konstnärsnämnden, Författarfonden, Stockholms stads Hederspris, Gullers, Lennart af Petersen, Sune Jonssons, Sffs resestipendium, Nöjesguidens kulturpris,, varit nominerad till Årets fotobok på SFF tre gånger.
Har bott lite överallt, upplevt revolutionen i Portugal och Spanien, bott i Barca och Bilbao, Berlin, på Naxos och Stockholm.
Gillar att cykla och åka skidor men med åren har devisen alltid varit. Aldrig ett möte, alltid en fika.
Efter femtio år i Konstens och Berättandets tjänst är pensionen 7000 kr efter skatt.
Det kan vi kalla Tiden, den som går och ger perspektiv.
