Mellan molnen...

En båt kommer i valvet mellan himmel och hav. Jag tror inte man ska bekymra sig så mycket. Jag säger inte om vad, men man ska nog inte bekymra sig så mycket. Det mesta löser sig med lite god reklam, som man sa då jag var en ung man.

Hörde att Gerry Johansson höll en fint föredrag på CFF. Det gläder mig. Lika mycket gläder jag mig åt Moriyama pris. När man går till hans arbete, lika väl som till Gerry Johanssons, så gläds jag åt att det är ett arbete. Alla kan inte fotografera eller alla kan inte skriva romaner eller alla är inte kirurger  bara för att de kan skiva en falukorv.

Det måste finnas en respekt för arbetet, för det är ett arbete. Det är något man lär sig, ofta under lång tid. Jag har skrivit om det förr. Om långtradarchaffisen som på något vis kört fel och hamnade med sin stora lastbil med släp precis där St Paulsgatan går ut på Götgatsbacken.

Det är en dansk som kör bilen, han röker en hemrullad cigg och kollar på mig då han inser att det skitit sig.

Jag tänker bara: Hur i helvete ska han få tillbaka bilen till Mariatorget, för innan dess kommer han inte att kunna svänga. Han har typ 2 dm på varje sida av tradaren, men mannen kan sitt jobb. Han backar hela vägen  med släp ner till Mariatorget och svänger sedan in mot Mariatorget och Hornsgatan.

Ståpäls hela vägen. Alla kan inte köra lastbil. Det är ett jobb man lär sig.

Jag vet inte vad jag ville säga? Kanske var det något annat, men Moriyama och Gerry Johansson påminner mig om arbetet. Att det är något man erövrar.