En känsla av doft

Idag kände jag en känsla av jord, av en gammal tid. Det var som något ursprungligt kom till mig. Det var kanske en helt avgörande känsla. Jag ska bearbeta den men grundkänslan och insikten jag fick var att sedan jag börjat med det moderna livet, datorerna, så har min förmåga till känslighet avtagit. Jag tänkte igenom alla år jag suttit på kaféer och skrivit för hand i ett block. Hur dofterna och jorden kom till mig.

Jag gjorde ett experiment, la undan telefonen på kaféet och bara satt och tog in. Det är inte lätt men jag insåg snabbt att min insikt var sann. Jag har tappat min känslighet, kort sagt, tappat vilddjuret i mig, den här sniffande saken som gör att man lever upp inför alla sinnesintryck.

Jag säger det igen, att jag inte undersökt saken på riktigt, men jag ska ge känslan en chans, en riktig chans. Jag ska låta jorden och doften få en chans att tränga igenom strålningen.

Den som fick in mig på tanken var författaren Ranelid som skrev om att barnen idag knappt kan skriva med en penna, att de har missat det här med det fysiska. Samtidigt skrev han om hur illa han tog vid sig av den kritik han får av vissa. Jag tycker att han, och vissa andra, närmast förföljs för att de inte är som de flesta och det som retar mig är att de som förföljer honom tjänar många poäng på det. Jag tycker det är vidrigt, i mina ögon mobbing. Jag tror på snällhet.

Men, åter till känslan. De senaste åren har jag inte förmått att njuta av våren, solen, vattnet och jag är helt övertygad om att det beror på att livet framför en skärm tar bort det fysiska i livet, känslan av att hålla i en penna, öppna en bok, känna en doft.

Det är min grundläggande tes och hur vägen fram till jorden och doften ska jag berätta om en annan gång.