Vissa dagar

Jag vill ofta vara en fågel. På söndagen har man en dröm om att segla över Lidingöbron med polarn. På måndagen har man tappat krämen i kroppen. På måndag kväll tänker man: I morgon då jävlar ska jag segla över Lidingöbron med polarn. På tisdag morgon har man fortfarande tappat krämen i kroppen. Då man letar mat i kylskåpet tycker man sig se något nytt på en hylla. Det äts upp. Sedan får man höra att det var en vecka gammal, halvrutten bukfylla.
På onsdag vill man flyga med polarn över Lidingöbron. Då står han på Arlanda och ska träna skidor på någon smältande glaciär i Norge. På torsdag, tänker man,,,,,att något ska ske, men först ska det bli onsdag.

Jag vill vara en fågel. Jag letar bland alla mina texter. Det finns en del där, men ibland känns det som dom ska få vila. Det spelar ingen roll hur mycket man publicerar sig, det är som att spotta i havet. Det tar inte riktigt.

Facebook har tagit över vår verklighet. Nu är det mest diagram om hur hemskt det är med SD och liknande rövare. Man kan inte hänga upp sig på deras taktik, vete fan om man ens ska ödsla utrymme på att diskutera deras stolligheter. Jag tror mer på att köra fram det man själv tror på, annars blir det för mycket spel på motståndarens spelplan.

Vi som levt, ni som levt, vet ju att om man träffar tio personer på ett jobb är två kul, fem okej och och tre rövhål. Det är samma med politiken. Några av de som var okej blev plötsligt rövhål. De kommer att ändra sig då vindarna rör sig åt ett annat håll. Man måste tro på sin egen taktik, köra ut den.

Man kan inte heller skälla för mycket på folk som inget har, blir blåsta på det mesta(typ Grekland) om det blir nassar. Visst, det borde de inte bli, men vad fan har de fått för alternativ? De borde ha varit smartare. mycket smartare och kanske var dessa människor de tre rövhålen på jobbet, som i ett speciellt läge blev riktiga rövhål? Vad vet jag?

Vad ska man säga om alla som köpte borätter billigt i stan då de reades ut till horribla undersummor? Vem visste inte att det var början till ett starkt klassamhälle: En spricka i solidariteten, men vad gjorde det då många kunde dra in en mille på nolltid. Kunde fixa sin pension med ett enkelt penndrag och skita i hur stan utvecklades. Vad ska man säga om de rövhålen? Var det de fem som var hyfsat roliga på jobbet som plötsligt fick leka blindbock i psyket?

Jag ska inte vara elak, men en sak har jag märkt otroligt tydligt. Från att behöva lyssna till ett evigt babbel om lån och räntor och nya kök har det plötsligt blivit jävligt tyst på den fronten. Det har hänt något? Köken har fallit i glömska en vecka eller två. Det känns ganska skönt