måndag 19 maj 2014

My Camerabag

En gång i tiden var jag galen i kameraväskor. Det var den här tiden då jag hade en Leica, eller två, med 35, 50 och 21 mm och kanske en Nikon med 180mm, eller 135,,,
Så såg det ut, då gällde Domke, den gröna, den minsta. Sedan skippade jag kameraväskan. Vi gjorde det nästan allihopa då vi slutade pressa film. Då skippade vi väskan och gick över till små pocketkameror. Lilla Olympus My körde jag med och en annan pocket där man kunde se bilden i ett litet glas på ovansidan. Leica och Nikon for all världens väg. Olympus my2 var grejen. Sedan kom det digitala och det ids jag inte snacka om.

Numera då jag reser åker jag bara med handbagage, alltid bara handbagage. Lite toalettprylar, kameran i fickan och lilldatorn i väskan. Whats more to talk about? Det är värre då jag åker norrut, då behövs Volvon, fan, det är ju skidor överallt som ska testas och köras och bäras och slipas och Gud vet allt.

Söderut, handbagage. Thats it. Jag, en yrkesfotograf har en kamera, två minneskort och en liten dator. Med det kan man göra revolution. Har ni tänkt på hur kul det är med en liten kamera?

Jag ska snart skriva om Kameradoktorn, alla fina affärer man gjorde där nere osv, men jag avvaktar ett tag. Det kommer men jag kan ju berätta om att jag hade en tjej på min workshop, som bara hade plåtat med mobilen innan, kom dit med en lånad kamera, med taskigt batteri, en kamera som hon inte visste hur den funka. Sedan går hon ut och plåtar de mest genomjävligt bra bilder jag sett på länge. Det är då man börjar undra varför man har fotoskolor, kameraväskor och annat som förblindar sikten. Tänk på det ni, lev väl, för övrigt.