Om att damma i backen

Jag har ett sår i huvet och är skrapad på axeln och armarna. Såg det i morse. Jag dammade i backen med sponsorBianchin i förrgår. Genade genom en blöt fläck, där det låg lera, godbye, farwell, asfalten nästa. Kändes inget, inte en skråma på cykeln., Idag lite stelare, om man säger så.

En gång i tiden hade jag en fotogrupp som hette ASFALT. Tungt namn och jag bodde i Lund, hade labb på vinden. I alla fall så skickade jag efter 1000 visitkort. Jag skrev följande:

ASFALT
Micke Berg
Lund
så, kom korten en dag och det såg ut på följande sätt:

Asfajt
Micke Berglund...

Nå, vad tror ni jag gjorde? Makulerade dom? Knappast, jag hette Asfajt i några år och Berglund också. Gjorde ingen skillnad.
Idag avslutade jag mitt Nikonjobb. Jag ska återkomma med det om en vecka eller två, men jag har hängt på gatorna med Nikonkameror. En rolig upplevelse.

Internet. Det är mycket skit där, men man måste lära sig sortera. Många gnäller och har sig, men vad det gäller fotografi så skulle inte ens 99 procent av de som visar bilder idag på olika sajter få visa en enda bild utan internet och det av två enkla skäl. Det skulle inte våga göra en utställning, de skulle inte bli publicerade för de är för dåliga fotografer. Kort sagt: de ska vara glada för internet ger dem en chans att visa sina kort, utvecklas, ha en dialog som de annars aldrig kulle komma åt.

Nu ska jag gå ner och klappa på Bianchin. Han kanske har ont i växelföraren efter asfaltsyningen?