måndag 12 maj 2014

Lego is the man

Lego is the man. Hans morsa var en vinddriven existens från fårhjordarna i Australien och hans farsa hörde hemma på de vindpinade slätterna i norra Irland. De två mötes en dag på en hippiefest i norra Kalifornien, sedan skeppades han över jordklotet och hamnade en dag på Nytorget. Jag upptäckte honom en eftermiddag då solen stod lågt. Han gick med sin sk matte över gräsmattan på Nytorget. Det var tiden innan Nytorget fick namnet Lilla Skansen beroende på hordarna av folk som vallfärdar in för att dricka dyr latte. Nej, det var den tiden då en vacker hund som Lego kunde springa över gräsmattan, rak i svansen och sedan kolla in vad uret var i Sofia med en enkel vinkling på knoppen.

Det var även den tiden då jag satt på en bänk, käkade en godisbit och tyckte gräsmattan var hyfsad, man kunde se Slas fibbla sig fram till gamla posten och en och annan pensionär hade rullat ut för att ta in den sista slurken sol för dagen.

Sedan kom Lego att patrullera gatorna, främst kring Nytorget. Han lärde sig snabbt att han skulle pissa på alla andra kaféstolar än hans mattes och husses. Det var ju krångligt och man kunde alltid se hans matte och husse komma ut med en hink och spola rent hos kafegrannarna.

Nu tar han det lite lugnt, ligger mycket i mattes kärra, en liten Svenssonmerca, och softar. Han har en hundpolare som ser ut som han sprungit in i väggen. De är ganska sköna de där två då de ligger som utslagna hippies på gatan och softar på eftermiddagen.

Jag brukar försöka säga något fint till Lego varje gång jag passerar, men det känns som om han har vax i lurarna för han bryr sig aldrig om mig. Det gör inget för jag bryr mig i alla fall om Lego. Han är lika given på min gata som de andra luffarna jag möter sju ggr om dagen.