Lego har åkt till himmelen

Lego rann som en vattenilning längs trottoarerna. Vem minns inte honom med den höga svansen farandes över Nytan i jakt på en freesbee, eller längs Skånegatan jagandes en av dessa eviga tennisbollar. Idag åkte han till himmelen och lamporna i våra kvarter släcktes på halv stång. Lego var en av oss, en fri själ. Han var en av de nödvändiga och en av de mest inspirerande själarna på våra gator.

När man såg honom kunde man förstå ordet skönhet och glädje. Herregud, vilken vacker hund och snacka om att vara coolast i kvarteret. Nu har han åkt till himmelen, men som med dem man älskat eller dem man känt stor gemenskap med, så försvinner dom aldrig. Lamporna kommer att tändas igen, sorgen blir en slags minne, en känsla av glädje över att ända fått gå på samma gator, klappat den lille rackaren bakom öronen. Lego var en fri själ. Han levde bra, hans lätta lyft på ögonbrynet då man försökte snacka med honom och han inte ville, kommer för alltid att tillhöra Skånegatans goda minnen.